De tycks exempelvis ha så kallad drömsömn, något som man tidigare trott var exklusivt för däggdjur och fåglar. Resultaten antyder att vår typ av sömn uppstod långt tidigare under evolutionen än vad som hittills antagits. Hittills har man antagit att bara däggdjur och fåglar har drömsömn, eller REM-sömn (rapid eye movement) som det heter på fackspråk. Vid REM-sömn rör sig ögonen hastigt och hjärnan är lika aktiv som vid vaket tillstånd. Men den nya studien, som publiceras i Science, ger belägg för motsatsen. Hypotesen faller Forskarna, som letts av hjärnforskaren Gilles Laurent vid Max Planck-institutet i Frankfurt, Tyskland, har granskat sömnen hos den australiska skäggagamen (Pogona vitticeps), en relativt stor ödla från det inre av Australien. Med elektroder mätte de hjärnaktiviteten hos fem exemplar på natten när djuren sov. Resultaten visar att ödlorna har såväl REM-sömn som så kallad djupsömn (SWS, slow-wave sleep), som också har ansetts vara unik för däggdjur och fåglar. Tanken har varit att fåglarna och däggdjuren utvecklade båda sömntyperna oberoende av varandra relativt sent i livets historia på jorden. Men nu måste den hypotesen skrotas. Sannolikt utvecklades både REM och SWS av de tidigaste reptilerna för drygt 320 miljoner år sedan. Fler korta cykler Enda skillnaden gentemot däggdjur och fåglar är att ödlornas sömncykler är fler och mycket kortare. Människor upplever i genomsnitt fyra eller fem 90-minuters-perioder av dröm- och djupsömn varje natt, medan ödlorna i rask takt upplever cirka 350 korta cykler som var och en varar i cirka 80 sekunder. Om man så vill skulle man kunna säga att ödlorna har något förenklade versioner av de båda sömntyperna. Ingen vet förstås vad ödlorna drömmer om när de sover, eller om deras drömmar är av fundamentalt annorlunda slag än våra egna. Men någon typ av drömmar har de.