I vårdreformens tidevarv är det lätt att skjuta ner den kommande, mer tillåtande alkohollagen. Större tillgång till alkohol leder till mer konsumtion, vilket leder till mer alkoholrelaterade skador. Dessa kostar samhället miljarder euro, i väldigt grova drag det antal miljarder vårdreformen i den bästa av världar kunde spara in.Så ur den synvinkeln är starköl i matbutikerna en dålig idé. Och så finns det detaljer. Till exempel handlar det inte bara om att procentgränsen för det som får säljas i matbutiker höjs från 4,7 till 5,5. Lika starka long drinks och så kallad alkoläsk får också säljas. Tidigare har procentgränsen för alkoläsk legat på 2,7. Man har gjort skillnad på hur dryckerna är tillverkade, så öl har haft en högre gräns. Alkoläsken lockar unga, och särskilt unga kvinnor. Därför tycker till exempel A-klinikstiftelsens ledande överläkare Kaarlo Simojoki att det här är en av de mer korkade delarna av förslaget till ny alkohollag. Att ölgränsen höjs från 4,7 till 5,5 procent kan tyckas marginellt, även om det handlar om att gå från mellanöl till starköl. Man får komma ihåg att det handlar om konstgjorda gränser, öl finns av olika styrka oberoende av riksdagsbeslut.När det gäller att begränsa alkoholens skadliga effekter brukar man tala om att det finns två faktorer som inverkar: tillgången och priset. Vill man att de konsumenter som bryr sig mest om att få mest alkohol för pengarna ska fortsätta dricka svagare öl borde det gå att reglera det med skatten. Att gränsen nu landar på 5,5 procent beror till en del på att det förslag som går vidare är en kompromiss. Särskilt inom Samlingspartiet har man talat för att även viner borde tillåtas i matbutiker. Centern har varit det återhållsamma av regeringspartierna, men när en majoritet i den gruppen sade ja till starköl blev det det förslaget som fick allas godkännande. Just nu ser det ut som om det går vidare till en lag, som kanske träder i kraft vid årsskiftet. Men allt är inte procent i den nya lagen. Den är också en del av normtalkot, strävan att få bort onödiga regler. Så ges till exempel det växande antalet mikrobryggerier större möjligheter att sälja sina produkter. Det blir också enklare att sälja alkohol vid enskilda tillställningar. Där har redan en del festivalarrangörer undrat om en framtida avsaknad av skilda öltält leder till att de tvingas sätta åldersgräns på hela evenemanget. Även restaurangernas alkoholförsäljning avregleras till delar.Överlag är den nya alkohollagen rätt ute här, att ge företag bättre verksamhetsförutsättningar. Till det här hör också en politisk överenskommelse om att avreglera alkoholtillverkares näthandel till utlandet. Många konsumenter köper redan från utlandet via nätet, då måste väl finländska tillverkare också få sälja. Alkohollagen handlar också om större ekonomiska frågor. Alko och därmed statskassan kan förlora på förändringen, men samtidigt kan det skattefria spritrallyt över Finska viken minska. Alko föreslås få förlängd öppettid till klockan 21, kanske som en kompensation. Försäljningstiden i matbutikerna ändras inte. Spritrallyt i söder är förstås ingen avgörande faktor för Österbotten, där alkoholkonsumtionen för övrigt är lägst i landet vid sidan av Åland – bara hälften av den i Lappland. Alkoholkonsumtionen överlag i landet har gått ner de senaste åren. Den är fortfarande hög, över tio liter ren alkohol per invånare och år, men den nedåtgående trenden kunde ses som en möjlighet att lätta på begränsningarna.Men då kommer miljarderna i alkoholrelaterade skador emot som en tungt vägande ingrediens. Det finns mycket att diskutera än. Det man kan fråga sig är varför man då ska diskutera enbart hur lagstiftaren och myndigheterna beter sig. Oberoende av vilka regler de stipulerar är det inte alkohollagen som dricker för mycket alkohol. Människan får och ska välja själv hur hon beter sig. Det finns kanske genetiska skillnader, men det är ingen naturlag att finländaren dricker för mycket. Den inställningen leder till att ingenting förändras. Hur man brukar alkohol är upp till var och en och allas familjemedlemmar och vänner.