Överlag ser det ändå relativt sett positivt ut i Österbotten. Även arbetslöshetens karaktär är på sätt och vis mer positiv här än på många andra håll. Det handlar mer om att arbetstagare flyttar från arbetsgivare till arbetsgivare, medan det i till exempel norra Finland mer är samma människor som hela tiden är utan arbete. I Österbotten finns det arbetsgivare, som med jämna mellanrum drabbas eller gynnas av världskonjunkturerna. På andra håll finns det helt enkelt inte tillräckligt med arbetsgivare. Det resonemanget hjälper naturligtvis föga den som blir utan jobb. Men ur ett regionalt perspektiv är det en viktig distinktion. Det är också bra att minnas att Österbotten i allmänhet drabbas senare än andra av konjunkturbetingad arbetslöshet. När det sedan vänder, vilket det redan har gjort på en del håll, vågar företagen först inte anställa, utan de goda tiderna syns i stället först i övertid och inhyrd arbetskraft. Det här enligt finansinstitutet Hypos chefsekonom Juhana Brotherus (Kauppalehti 24.5).
De allra mest glädjande siffrorna i statistiken kommer från Sydösterbotten. Där är arbetslösheten – 5,6 procent – lägst på Österbottens NTM-centrals område, plus att den har minskat mest på ett år. Inte minst en minskande ungdomsarbetslöshet bidrar till det här, låt vara att det till en del troligen beror på att ungdomar flyttat bort. Ytterligare positiva aspekter av statistiken är att den så vitala sysselsättningsgraden i landet ökar, långsamt, men i alla fall. Antalet lediga jobb ökar också, såväl i hela landet som i Österbotten.
Det är inte bara hela samhället som polariseras allt mer, samma sak sker inom gruppen arbetslösa, enligt chefsekonom Juhana Brotherus. En del kan räkna med att förr eller senare få jobb, andra är mer eller mindre helt marginaliserade. Det här är en orsak så god som någon att vara försiktig med att skära ner på hälsovård, utbildning och annan social trygghet. Det finns allt fler som inte har något annat än den tryggheten, inte minst barn i utsatta familjer. Det är det ena som behövs, en god grundläggande trygghet. Än viktigare vore det med ekonomisk tillväxt, för att skapa fler jobb och finansiera tryggheten. Det ena lär inte hållbart kunna förverkligas utan det andra. Polariseringen inom gruppen arbetslösa betyder också att de åtgärder regeringen aviserat beträffande sysselsättningspolitiken inte kan vara för svepande. Individuella lösningar bör vara möjliga.