– Det här är dels en dokumentation, dels en tankeväckare och inspiration för att sätta igång liknade projekt på annat håll, säger Åsa Palviainen, professor i svenska vid Jyväskylä universitet. Palvianen har lett forskningsprojektet som fick sin början då en daghemsföreståndare ville introducera svenska i en finskspråkig daghemsavdelning med barn i åldern 1–6 år. Palviainen uppmanade barnträdgårdsläraren Susan Halldén-Paavola att prova sig fram. Den så kallade "språkduschen", som kom att benämnas tvåspråkig pedagogik, startade för en utvald grupp i augusti 2012. Palviainen kopplade också in forskningsledaren Karita Mård-Miettinen vid Vasa universitet. – Tillsammans med henne följde vi med verksamheten. Först observerade vi bara men sedan intervjuade vi pedagogen (Halldén-Paavola) om inspelningar vi gjort. Det blev väldigt många fina samtal där hon lärde sig av oss och vi av henne. Intresset vaknade i Sverige Finska och svenska användes inte slumpmässigt, utan enligt vissa förbestämda principer. Målet var en positiv inställning till språket. Erfarenheterna var övervägande positiva bland barn, föräldrar och personal. Barn började spontant använda sig av svenska ord och uttryck och till och med lära sina syskon. – Vi är väldigt noga med att modellen inte är tänkt att appliceras rakt av, för tekniken fungerar bäst i majoritetsspråkiga klassrum. Det är bra att separera språk i undervisning av barn med minoritetsspråk men språkforskare anser inte att det generellt sett är riskabelt att blanda språk, säger Palviainen. Hon har tillsammans med Halldén-Paavola presenterat experimentet också i Sverige. – Jag har märkt att det finns ett stort sug. Med den här metoden kunde svenskspråkiga barn i Sverige bekanta sig med finska. Tog plötsligt slut Forskningen handlar om mycket mer än finska och svenska, säger Palviainen och pekar på hur det idag i nästan alla klassrum finns barn med olika språkliga bakgrunder. Hon nämner begreppet "translanguaging", korsspråkande, ett synsätt där man försöker utnyttja barnens flerspråkiga identitet som en resurs i undervisningen. – Pedagoger funderar mycket på vad som kunde göras på annat sätt. Det sorgliga med experimentet i Jyväskylä var att staden ifjol plötsligt lade ned verksamheten. Det överraskade alla berörda, säger Palviainen. Nu pågår diskussioner om att starta igen. – Jag tror man inte hade förstått hur omfattande verksamheten var. Det här är också en anledning till att vi skrev boken, att det här ska leva vidare, för vi tror verkligen på idén.