Giovanna Teir vaknade vid halv fyra på onsdagsmorgonen av att sängen skakade. – Det första jag tänkte var "varför hoppar min sambo i sängen?", för det var så det kändes. Sedan trodde jag att jag måste ha drömt, för varför skulle han göra det. Efter bara några sekunder skakade det till igen, och då förstod jag att det var en jordbävning. Teir var med om den stora jordbävningen i Neapel den 23 november 1980 då över 2500 människor dog. Hennes första reaktion var därför att fly. – Jag sa åt min sambo att vi måste gå ner, ut på gatan, att det kan vara farligt. Han lugnade mig och vi stannade ändå inomhus, men jag kunde inte somna om. Vi bor på fjärde våningen, så om en stor jordbävning inträffar är det svårt att hinna ta sig någonstans. I stället för att sova följde hon med nyheterna för att ta reda på var jordbävningen inträffat. – Jag brukar sällan vakna på natten, jag sover jättetungt. Så jordbävningen måste ha varit stark för att jag skulle vakna av att det känns som om någon hoppar i sängen så här pass långt ifrån epicentrum. I Italien är det betydligt vanligare med jordbävningar än i till exempel Finland. – Min pappa sa alltid att om det blir jordbävning ska man ta sig långt bort från husen ifall de rasar, och det rådet sitter kvar i mig. Så jag sa åt min sambo att nu packar jag en liten väska, så att vi är redo att snabbt ta oss härifrån ifall det kommer efterskalv i natt, säger Teir.