Hur märker man att kommunalvalet närmar sig? Jo, exempelvis när de lokala politikerna börjar blanda sig i snömängder vid skidcentrum, snusförsäljning i Sverige eller popularisera i språkfrågor. Och visst, kommunalvalet är (ännu en tid framöver) de små frågornas val, väljarnas val. Närmare de politiska besluten än så här kommer medborgaren inte utan att själv ställa upp och bli invald. Men. Det finns stora frågor även på kommunalnivå.

Den stora frågan om vi ser till Vasa och Korsholm inför valet den 9 april är fusionsfrågan – vare sig man vill det eller inte. I kölvattnet av jourreformen – och alla andra beslut som riskerar gå regionen förbi – borde frågan vara högt uppe på agendan.

Under det senaste året har vi sett en förändringsprocess i Korsholm, där delar av de förtroendevalda för första gången börjat se fördelar med ett Korsholm och Vasa som förenas i ett större Vasa – och till och med öppet propagerar för saken på bland annat insändarplats i denna tidning.

De senaste veckorna har debatten gått ganska het i Vasabladet mellan Korsholms förtroendevalda Michael Luther och Carola Lithén (båda SFP och mot en fusion) samt Monica Sirén-Aura och Stig Beijar (båda SFP och för en fusion). Därför förundras man än en gång över Samlingspartiets agerande, denna gång på det lokala planet i Vasa. Ett agerande som luktar röstfiske bland sannfinländska väljare på långt håll och som inte gynnar Vasa det minsta. I Korsholm är rädslan för att mycket förfinskas vid en eventuell fusion med Vasa verklig. Den blir knappast mindre påtaglig när Samlingspartiet, genom gruppordföranden Anne-Marie Viinamäki, under fullmäktigemötet i måndags föreslog att man i Vasas fullmäktige i framtiden ska ty sig till enbart ett av våra två nationalspråk under mötena – i den tvåspråkiga staden Vasa, centret i det tvåspråkiga landskapet Österbotten.

När man nu i Vasa ser att motståndet mot en ur Vasas synvinkel efterlängtad(?) fusion minskar, ja då taktikerar Samlingspartiet med sitt språkdrag. Var är helhetstänket?

Fusionsfrågan fick ny fart för drygt två veckor sedan på nyhetsplats i Vasabladet (18.1), när Vasas fullmäktigeordförande Joakim Strand (SFP) kritiserade en utredning av Kunnallisalan kehittämissäätiö (Stiftelsen för kommunal utveckling) som konstaterade att det inte finns behov av kommunfusioner de kommande åren. I samma nyhetsartikel riktade Korsholms styrelseordförande Luther (SFP) i sin tur kritik mot Strands kritik.

Strand:

– Stiftelsen som har beställt utredningen är Centerstyrd. Vi pratar om samma krafter som motarbetade Vasa centralsjukhus och rätten till svenskspråkig sjukvård. Centern är livrädd för att Vasaregionen ska gå ihop och bli betydligt starkare än Seinäjoki.

Luthers replik:

– Jag tycker inte att man ska se spöken på ljusa dan. Man kan inte döma ut alla utredningar som inte passar ens egen världsbild. Ser man till verkligheten kommer en stor del av landskommunerna att få det mycket lättare att prognostisera ekonomin.

Stiftelsen är de facto Centerstyrd och enligt stadgorna en intressebevakare för finskspråkiga kommuner. Bland annat ordföranden Antti Rantakangas är riksdagsledamot för Centern från Haapavesi.

Däremot finns flera både vetenskapliga och objektiva utredningar som visat på fördelar med sammanslagningar i Österbotten genom åren. Dessa har fusionsmotståndarna i Korsholmspolitiken avfärdat en efter en de senaste drygt tio åren – antagligen för att de inte passat den egna världsbilden.Den mest uppenbara och samtidigt enkla orsaken till att Korsholm och Vasa i dag ligger så långt ifrån varandra i fusionsfrågan är att ledningen i Vasa blickar utåt och framåt medan ledningen i Korsholm blickar inåt och lever i nuet.

En av Österbottens största utmaningar är Seinäjokisregionens skicklighet att tänka långsiktigt och enas i och bakom staden Seinäjoki – och bristen på samma förmåga i Vasaregionen. Kan kommunalvalet ändra på det?