Det kommande kommunalvalet står med det ena benet i det gamla och med det andra benet i det nya. Att sköta övergången blir en fråga för de nyvalda kommunpolitikerna. Eftersom man ännu inte vet exakt hur vård- och landskapsreformen kommer att förändra kommunerna (lagstiftningen inte helt klar ännu) gör detta det ännu svårare än vanligt för partierna att formulera sina valprogram.

Ska kandidaterna och väljarna så utgå från nuläget, som kanske gäller fram till den 01.01 2019 då landskapen tar över det mesta av kommunernas uppgifter, eller ska alla nu fokusera på de uppdrag som kommunerna får efter landskapsreformen?

Kommunalvalet borde därför handla om vilken kommunens roll är i framtiden, och vad man vill göra med den kommun man har kvar om reformerna förverkligas som planerat.Kommunerna kommer genom reformerna att förlora hälften av sina pengar och sin personal. Den framtida kommunens tyngdpunkt ligger på småbarnsfostran, utbildningen, markplanering, boende och utveckling. Viktiga frågor, men...

De många öppna frågorna har skapat en osäkerhet, som kombinerat med det svaga konjunkturläget, i många kommuner påverkat rekryteringen av kandidater. Samtidigt är det nu alla goda krafter behövs för med tanke på utmaningarna.

Finns det någonting som de nyvalda fullmäktige kan göra då de tillträder den 1 juni för att påverka kommuninvånarnas framtid i det nya landskapet?

Har den nya fullmäktigeförsamlingen överhuvud taget någonting att säga till om för att styra vilken typ av service exempelvis inom social- och hälsovården som ska finnas i den egna kommunen efter landskapsreformen och i så fall på vilket sätt?

Och hur är det med kommunstrukturerna?

Speciellt i Korsholm propagerar nu erfarna kommunpolitiker för en samgång med Vasa. Motiveringen är kortfattat den, att bredare axlar på ett bättre sätt kan tillvarata medborgarnas långsiktiga intressen i det som blivit en kamp mellan regionerna.

Dessutom finns ju knappt någon service kvar i byarna och snart försvinner också de sista byskolorna, så vad har man att förlora? Servicen är redan centraliserad och de geografiska avstånden till service inom kommun kan vara större än till grannkommunens servicepunkter.

För att ha effekt borde inte enbart Korsholm utan också Malax, Vörå och Laihela gå samman med Vasa. Morotspengarna för kommunsammanslagningar existerar inte mera, men förbättrad dynamik och livskraft kan ändå göra det till en win-win situation.

Med den verklighet vi nu har framför oss är det dock skäl att tänka efter både en och två gånger.

Den första delen av den nya fullmäktigeperioden startar i princip med den gamla uppbyggnaden av såväl tjänstemanna- som förtroendemannaorganisationen, eftersom alla funktioner finns kvar hos kommunen. Men samtidigt ska man förbereda sig för det nya, på alla plan.

Valet till landskapsfullmäktige genomförs i januari 2018. Och den 1.1 2019 är det tänkt att all social- hälsovård flyttas från kommunerna till landskapet.

Det betyder att i sort alla tjänstemän inom dessa sektorer flyttas över samtidigt som en del av byggnader följer med. Det betyder också att förtroendemannaorganisationen inom social- och hälsovården långt monteras ned och försvinner och en förtroendemammaorganisation byggs upp på landskapsnivån. Efter detta blir inte kommunerna mera vad de varit.

Vi talar om en strukturomvandling i hästväg. Allt ändras, och radikalt. Men allt kommer inte att ske över en natt, övergångstiden blir flera år.

Att i denna stora omvandling samtidigt få in kommunsammanslagningar, är minst sagt utmanande. I teorin är väl allt möjligt då man ändå river upp allt, men lätt blir det inte.

Redan utan sammanslagningar verkar vi ha en mycket kaotiskt period framför oss. Ändå är det ingen raketvetenskap vi talar om. De största hindren för kommunsammanslagningar har ju inte varit praktiska, utan i första hand mentala. Men de som står stilla blir obönhörligen frånåkte, samtidigt grävs ännu djupare skyttegravar än tidigare.Efter landskapsvalet vidtar ju nämligen en saneringsperiod då landskapets snäva ekonomiska ramar kräver en anpassning av social- och hälsovården i landskapet. Inget kan förbli vid det gamla.

Uppvaknandet kan därför bli rätt brutalt. Det kan betyda att servicepunkter försvinner och att vi ser en koncentration till större enheter.

Samtidigt vill den enskilde medborgaren, precis som tidigare, ha jobbet och servicen så nära in på knutarna som möjligt. Där har inget ändrats. För en kommunalvalskandidat som förbiser detta faktum är loppet kört. Alla vill vi ju ha någon som försvarar våra intressen och vårt revir.

Mot denna bakgrund blir det intressant att se hur partierna och kandidaterna försöker koppla greppet om sina väljare. Frågan om omfattande jour har ju engagerat medborgarna i Österbotten, den kraften försöker partierna säkert utnyttja. Samtidigt handlar kommunalvalet i grund och botten om 297 lokala val med mycket olika förutsättningar.

Utmaningarna är gigantiska. De nyvalda borde ju på något sätt staka ut framtiden åt sina väljare, men vilken väg är då den vettigaste?

Nu just är vi i en situation där frågorna är fler än svaren. Ett val utan karta och kompass.