Det är främst kommuner nära östgränsen som har talat för att de ska få slippa den obligatoriska svenskan. Tanken har varit att barnen ska läsa den närmaste grannens språk i stället, alltså ryska.

Trots att det länge varit möjligt att läsa ryska har frivilligheten inte ökat intresset, tvärtom. Också i landet överlag har intresset för att studera olika språk frivilligt minskat. Det är en oroväckande trend.

Enligt de lokala Sannfinländarna är Vasa en internationell stad, där det behövs många språk, men i dessa Tesla- och Gigafactorytider drar de fel slutsats av sin insikt. En stad är inte längre internationell om medborgarna är enspråkiga, då försvinner också vår attraktions- och konkurrenskraft.

I vår tvåspråkiga miljö är Sannfinländarnas förslag närmast beklämmande. I stället kunde Sannfinländarna ha kämpat för den omfattande jouren på centralsjukhuset i den egna staden. Nu vill de avveckla i stället för att utveckla.

Vi vill alla ge våra barn bästa möjliga utbildning för att de ska klara sig i livet. Kan du kommunicera med andra människor kommer du långt, kan du dessutom göra det på många språk öppnas ännu fler dörrar, oberoende av bransch.

Talar du kundens språk är möjligheterna till affär bättre.

I stället för att dra mattan undan språkundervisningen borde vi därför satsa på att allt fler unga läser allt fler språk.

Vi behöver inte färre språk, vi behöver fler språk.