När festdagen började bjöds det på program i form av uppvaktningar, kaffeservering och årsfestmöte. På den klara och snörika jägardagen samlades medlemmar från föreningen för att hedra genom kransläggning de olika minnesmärkena i staden. Följet som gick från de olika märkena bestod av såväl medlemmar som söner och döttrar till jägare. Så kallade jägarbarn. Vid jägarnas gravminnesmärke på gamla begravningsplan, jägarstatyn i Hovrättsparken och Traditionsmuren vid Kaserntorget hölls tal i samband med att man lade ner kransarna.

– Vi firar varje år. Det verkar som att minnet av jägarna är större i Vasa än på andra ordet. Vi har märkt att det inte sätts lika många kransar på andra orter. Det är fint att andra föreningar och människor hedrar minnet jägarna, säger Raimo Latvala, medlem i föreningen.

Enligt Arno Hakkarainen, vice ordförande för den nationella jägarföreningen, är jägarrörelsen mindre känd i dag än förr. När han jämför sin skolgång med hans barns så lägger man mindre fokus på den delen av historien. Han ser fram emot att det snart är dags att fira hundra års jubileum.

– De tidigare inställningar vi haft har varit jättefina. Den entusiasm och styrka som visas upp är något otroligt. Det visar hur stora hjärtan medlemmarna har, säger Hakkarainen.