Vasa stad har fått tillstånd att i vår skrämma bort skarvarna från Metgrund i Södra stadsfjärden i Vasa.Nu anklagas Vasa för att köra solo, eftersom skrämseltaktiken inte löser grundproblemet, utan enbart flyttar skarvarna geografiskt från Metgrund till andra ställen i Vasa skärgård och kanske längre norrut.

Skarven började häcka i Södra stadsfjärden våren 2014. Då rörde det sig om några tiotals par på Juckasgrynnan. Året därefter intog de även grannholmen Metgrund.

Ökningen har varit explosiv. Förra säsongen hade de två öarna tillsammans nästan 1 500 häckande par, och hela 7 500 skarvpar i Kustösterbotten. Skrämselåtgärder vid en jättekoloni i Sastmola anges som delorsak.

Enligt Vasa stads miljöchef Christer Hangelin befarar att antalet skarvar på de två holmarna snart är uppe i 1 000 eller 2 000 om ingenting görs.

Som argument för sin ansökan lade staden fram de två badstränderna, Gustavsborg och Abborön, som ligger endast 500 – 1 000 meter bort. Deras vattenkvalitet har nyligen sänkts från utmärkt till god. Statusen väntas sjunka om skarvproblemet får växa. Vidare påpekas fjärdens betydelse för abborrföryngringen. Också närheten till flygplatsen nämns. I ansökan ses fågelkolonin som en riskfaktor. På Metgrund hyr staden ut en stuga. Stanken gör den obeboelig, och det anges som argument.

Nu har alltså beslutet kommit. Mindre än en månad efter ansökan har NTM-centralen i Egentliga Finland har Vasas ansökan godkänts.Och det upprör.

Saken är nämligen den att Korsnäs-Malax fiskeområde hade lämnat in ansökan delvis för samma område, sommaren 2016, men fick svar samtidigt som Vasa stad. Korsnäs-Malax ansökte också om att få skjuta skarvar. Korsnäs-Malax fiskeområde omfattar kommunerna Korsnäs och Malax samt Vasa stad.

Oravais fiskeområde, som också lämnade in undantagslov förra sommaren, väntar fortfarande på besked. De övriga fiskeområdena Nykarleby, Kvarken, Kristinestad-Storå och Närpes-Kaskö lämnade i ansökan i slutet av förra året eller början av detta år.

Så sent som i början av mars (VBL 5.3) sa Ritva Kemppainen, överinspektör på NTM-centralen, att det är osannolikt att de kommer att få sina beslut i tid för den kommande säsongen. Ansökningarna kom in lite väl sent, sades det.

För den som inte är insatt ter sig det här lite märkligt. Varför fick Vasa stad svar efter mindre än en månad medan andra fiskeområden väntar flera månader? Malax-Korsnäs hade också ansökt om lov att få oljebehandla skarvägg på Metgrund, men fick lov endast för Juckasgrynnan. Däremot får Vasa stad skrämma skarv på Metgrund. Kemppainen förklarar att vid tillståndsprövningen av Malax-Korsnäs ansökan beaktades också Vasa stads eftersom undantagslovet riktade sig delvis till samma område (VBL 17.3).

Och nu haglar beskyllningarna. Samtidigt verkar oenigheten vara total om huruvida den växande skarvpopulationen längs den österbottniska kusten är ett problem eller inte. Alla skyller på alla. Tjänstemännen är odugliga, politikerna likaså.

Men hur ser det ut egentligen: I den lokala skarvarbetsgruppen ingår representanter från alla de fem fiskeområden där skarvar finns.

Enligt Guy Svanbäck på Österbottens fiskarförbund är gruppen delad och synsätten divergerade. Åsikterna går isär. Det finns de som vill minska antalet skarvar och de som vill skrämma i väg dem (VBL 17.3).

Också på tjänstemannahåll verkar åsikterna gå isär, eftersom NMT-centralerna verkar ha olika policy i olika delar av landet. Dessutom är forskarna delade i olika läger.

I denna låsta situation har tydligen Vasa valt att agera i stället för att vänta ett år till. Vart än skarvarna flyttar så flyttar de till ett bättre ställe ur samhällets synpunkt, motiverar Hangelin stadens beslut.Detta leder enligt Guy Svanbäck till en märklig situation med två olika åtgärder (oljebehandling och skrämsel) inom ett område på 400 meter. Svanbäck kan inte tro att det är en bra lösning.

Samtidigt speglar detta absurditeten i behandlingen av skarvproblematiken: Splittra och härska verkar fortsättningsvis vara strategin. Denna gång kanske detta leder till att skarvarna jagas av och an mellan Metgrund och Juckasgrynnan?

Skarven har därför blivit något av en symbolfråga för medborgarnas förtroende för förvaltningen och politiken, konstaterade europaparlamentarikern Nils Torvalds redan i fjol. Samtidigt visar verkligheten att också de lokala aktörerna borde se sig i spegeln.

För att nå bestående lösningar i skarvfrågan borde man givetvis börja med att agera tillsammans också på den lokala nivån. Och dessutom använda metoder som inte enbart flyttar problemen från ett ställe till ett annat.

På något sätt har vi i vårt vardagsrum den nuvarande politiska beslutsgången konkretiserad: Det sunda förnuftet visar på de uppenbara lösningsmodellerna, men särintressen och maktpolitiken styr. Nu skiter skarven ner skärgården men ingen får ändan ur vagnen.

Som det nu är finns bara en vinnare, och det är skarven.