Potkonen fick ny energi av OS-bronset, VM-bronset och EM-silvret. Teuronen, som är tränare vid sidan av sitt jobb, blev mentalt utbränd.

– Jag var så utmattad och trött att jag inte ville höra ett ord om boxning. Jag hade sådana känslor att jag till och med själv blev rädd, säger Teuronen om hur det kändes i slutet av året.

Potkonen hade paus från träningen från slutet av november till andra veckan i januari. Då återvände Teuronen till tränarjobbet med ny laddning och nytt arrangemang som halvtidstränare.

– Vi får numera träna tillsammans på förmiddagarna, säger Potkonen glatt.

Teuronen planerar den nya olympiaden lugnt. Det glittrar av vilja och energi i Potkonens ögon.

– Jag har som tur är inte haft svårt att komma igång efter förra säsongen. Jag tyckte inte året var tungt eftersom jag efter skadan hade så stor lust att gå matcher, säger Potkonen.

– Nu är OS-året över. Jag brinner för att bli bättre. Jag vill utvecklas, jag skulle vilja boxas bra.

Det första året på det nya OS-projektet ska inte kallas för ett mellanår även om bara EU-mästerskapen avgörs under årets lopp.

– Det här är ett superviktigt år, framhåller Teuronen strängt.

Inget nytt under ett OS-år

I fjol tränade Potkonen helt på tävlingarnas villkor. Nu kan hon utveckla sig själv och skaffa nya färdigheter.

– Det är bara bra att det inte är VM i år. Nu tränar vi och bygger upp, säger Teuronen.

Man ser på Potkonen att hon är av samma åsikt. Den stora publiken kanske tycker att det är långt med mer än tre år är till nästa OS. Teuronen och Potkonen tycker däremot att det inte finns någon extra tid.

– Vi ska utveckla Mira till en mer mångsidig boxare. Vi utvecklar både rörligheten och slagurvalet, säger Teuronen.

Det är inte lätt att lära sig nytt och nya saker ska man inte mer belasta sig själv med under OS-säsongen. Det nya ska vid det laget ha blivit överfört från träning till matcherna. När OS i Tokyo 2020 närmar sig ska färdigheterna bara förädlas.

– Fyra år går snabbt, säger Teuronen.

– Och det känns som att åren bara går fortare, säger Potkonen.

GeeBee-turneringen i Helsingfors i helgen var Potkonens första test. I matchen mot Tiina Hahl såg tränaren redan att hon anammat det hon övat på: cirkla runt motståndare och slå mer mot kroppen.

Det hårda testet i finalen uteblev eftersom motståndaren Crystal Barker, England, måste ge walk over på grund av kräksjuka.