– Många gånger görs det gränsöverskridande vårdsamarbetet svårare än vad det behöver vara.

Det säger Nicklas Sandström, Moderaternas landstingsråd vid Väster­bottens läns landsting.

Han medverkade i ett diskussionsseminarium i Vasa i går. Temat var vägar till ett utökat vårdsamarbete mellan Västerbotten och Öster­botten, då inte minst med Norrlands universitetssjukhus (NUS) i Umeå.

– NUS är ledande inom många specialiteter, och vi har tillräckligt med språkkunnig personal för att ta emot även finskspråkiga patienter för planerade ingrepp, säger Sandström.

Hannu Puolijoki, ledande över­läkare vid Seinäjoki sjukhus, ser positivt på ett utökat samarbete med NUS.

– Det är inte alls omöjligt att Seinäjokibor skulle välja Umeå; det viktiga för patienten är att läkarna vet vad de gör.

Puolijoki ser bland annat vården av Parkinsonpatienter som speciellt intressant. På det området hör NUS till de ledande.

Flera olika samarbetsprojekt mellan landstinget och Vasa sjukvårdsdistrikt har genomförts genom åren, konstaterar Göran Honga, direktör för Vasa sjukvårdsdistrikt. Ändå har man inte kommit framåt i den takt som man hoppats.

– Reformer som pågått i femton år har varit ett hinder. Nu väntar vi på vårdreformen. Då den är klar kan vi ta ställning. Då vet vi hur mycket våra universitetssjukhus vill styra vårdkedjorna här hemma.

Utmaningen är nämligen att de finländska universitetssjukhusen egentligen är för många i för­hållande till befolkningsunderlaget, konstaterar Honga. De konkurrerar alltså om patienterna, och om NUS kommer in i bilden blir konkurrensen ännu tuffare.

Fördelen med Umeå, i synnerhet för befolkningen i Österbotten, är att landskapet ligger inom räckvidd för landstingets ambulanshelikopter. Avståndet från Tammerfors är längre.

Allt är ändå inte grönt på andra sidan Kvarken heller. Trots att lönenivåerna för vårdpersonalen där är avsevärt mycket högre än i Finland har även den svenska sjukvården sina utmaningar.

– De är egentligen de samma som i Finland. Befolkningen blir äldre, skatteintäkterna minskar. Specia­liseringen inom vården ökar, vilket kräver mer personal, och vi har en sjukhustung vård. Sverige be­höver utveckla primärvården, men det finns för få läkare.