Jobbet som retuschör är inte ett arbete i strålkastarljuset – snarare ett i skuggan. När en bild får uppmärksamhet är det fotografen som får erkännandet för fotografierna men det är inte alltid så enkelt. Många gånger är det retuschören som räddar fotografens bild.

– Oh ja, det händer och det vet fotograferna om. Det är tur att inte konsumenterna ser originalbilden, säger Sina Valkonen.

Ett jobb i skuggan är det också bokstavligt talat. Valkonen jobbar ensam i ett mörklagt arbetsrum för att kunna se färgerna i bilderna ordentligt. Men hennes arbete är desto mer synligt och bilderna finns i modemagasin som Vogue, Elle och Cosmopolitan. Hon gör också uppdrag för reklambyråer men hennes fokus och specialkunnande finns i mode- och skönhetsbranschen.

Vad utmärker en bra retuschör?

– Jag vill göra fotografiet så naturligt som möjligt och retuscheringen ska inte synas, inte vara uppenbar. Det handlar inte bara om att göra någon smalare och snyggare utan om att skapa en look och en känsla i bilden. Jag vill förstärka det vackra.

I allmänhetens öron har retuschering har en negativ klang i och med de hårt "photoshoppade" bilderna vi stöter på i modetidningar och på nätet.

– Jag får ofta frågan om jag tycker att jag bidrar till att unga tjejer mår dåligt över hur de ser ut och utvecklar ätstörningar. Men det är inte vi retuschörer som bestämmer hur skönhetsidealen ser ut - det gör hela samhället i stort. Jag har inte valt jobbet för att få folk att må dåligt. Jag vill få dem på bilden att bli nöjda med hur de ser ut.

Retuschering är inget nytt fenomen. Bildredigeringen börjar redan vid fototillfället när fotografen väljer beskärning och vinkel. Tidigare – innan datorernas tid – kunde valet av film ge bilder olika utseende, beroende på om man valde exempelvis filmrullen från Kodak eller Fuji. Bilden redigerades också i mörkerrummet.

– Och före kameran fanns porträttmålningarna som knappast var helt sanningsenliga. Men sanningen är att vi vill bli lurade, vi vill att bilder ska vara tilltalande.

Valkonen är född i Tyskland där hon hade en lärlingstjänst hos en fotograf och fick möjligheten att åka till London för att jobba som fotoassistent med sin stora förebild Anton Corbijn. Hon tog chansen, sålde allt hon ägde och bosatte sig sex veckor senare i London. Hon jobbade i en fotostudio och fick genom arbetet kontakter som ledde till stora uppdrag. En dag när hon gick längs Oxford Street såg hon sin egen bild för modeföretaget Dorothy Perkins i massivt format.

– Jag tänkte bara "wow". Det var så häftigt. Men under tiden i London såg jag också hur duktiga fotografer kämpade och armbågade sig fram i en konkurrensutsatt bransch. Jag kunde inte se mig själv där.


Hon har sin egen stil som retuschör

Så Valkonen valde en annan väg och satsade på retuschering, något som hon också jobbat med under tiden som fotoassistent.

– Jag gillar kombinationen mellan kreativitet och teknik, säger hon.

I London jobbade Valkonen med fler fotografer och en av dem ville samarbeta med henne som retuschör.

– Han ville ha ett nära samarbete för att bygga upp ett förtroende och försäkra sig om att hans vision håller hela vägen. Han var en bra lärare.

Valkonen samlade på sig en representativ portfolio och har hittat samarbeten med flera fotografer. Det är inte bara modemagasinen som anställer henne som retuschör, utan också fotografer som är måna om sin produkt. Och nu har hon en lojal kundkrets som känner till henne och hennes arbetsstil.

– Det är som med handstilar, vi har alla vårt personliga snitt. Jag har faktiskt inte alls behövt marknadsföra mig själv, ta i trä, säger hon.

Varför retuscherar inte fotograferna själva?

– Vissa gör det men det är mycket tidskrävande. Det är ett eget yrke med sin egen professionalitet. Man kan säga att jag kan några fler tricks.

Valkonen bestämde sig för att flytta tillbaka till Tyskland och starta ett eget företag. Nu har hon ett nätverk över hela världen, från London till Nya Zeeland. För tre år sedan träffade Valkonen sin nuvarande man som råkade bo i Österbotten just då.

– Vi insåg direkt att någon av oss måste flytta. Jag har ett flexibelt jobb och behöver egentligen bara en dator och internet.

Paret valde att bosätta sig i Vasa för två år sedan och Valkonen kan obehindrat göra sitt jobb härifrån.

– Jag gillar Vasa och känner mig välkommen här fast jag inte ännu kan finska. Men jag saknar att gå ut och umgås på kvällarna, finländarna gör inte det lika mycket som hemma, säger hon.

Så hur ser en typisk arbetsvecka ut? Det finns ingen.

– Man vet aldrig vad som väntar runt hörnet. En dålig sak med mitt jobb är tidshantering. Deadlines kan ändra och en kund kan höra av sig och vilja ha jobbet klart tills nästa dag. Men det ger också frihet. Jag bestämmer själv hur jag jobbar under dagen.

Flyttade för kärleken

  • Sina Valkonen kommer från en ort nära Frankfurt i Tyskland.
  • Bor i Vasa sedan två år tillbaka med sin man.
  • Är 38 år.
  • På sinavalkonen.com kan du se ett urval av hennes arbete.