För en kriminell kan det vara en dödsdom att avslöjas som informatör, vilket innebär att oskyddad förvaring av uppgifter i värsta fall kan få ödesdigra följder.

Aarnio bekräftar uppgifterna om att det handlar om dokument från tiden innan den första utredningen om brott mot tjänsteplikt mot honom. Han vill dock inte ta ställning hur många personer dokumenten gäller. Aarnio säger att pappren hamnade i hans garage av misstag och som resultat av två flyttar.

– Allt förvarades sakligt i kassaskåp tills vi (polisen) flyttade till de tillfälliga lokalerna i Östra Böle. Vi lyckades inte flytta kassaskåpen till samma adress, så vi flyttade innehållet i dem separat.
Aarnio säger att poliser fick ta hem lösöre från den tillfälliga lokalen då polisen flyttade till den nya polisinrättningen i Böle. Det var i det sammanhanget han av misstag plockade med sig dokumenten om informatörerna.

– Ingen har kommit åt att se på pappren, säger Aarnio.

Utredningsledaren i Aarniofallen, Jukka Haavisto vill inte kommentera saken.

– Jag kommenterar inte i det här skedet. Naturligtvis måste man vara noggrann då man hanterar konfidentiellt material.
Haavisto vill inte heller säga något om den nästan klara utredningen om Helsingforspolisens informatörverksamhet. Utredningen handlar bland annat om narkotikapolisen haft registerförda informatörer.

Garaget nämns i domen

I domen mot Aarnio i december syftar rätten till dokument om polisinformatörer som hittats i garaget. Enligt domen minns Aarnio inte hur de hamnat där.

– Informatörregistret i Helsingfors började upplösas redan i slutet av 2007 då utredningen om tjänstebrott mot polisen inreddes. Efter det har pappren förvarats i en svart papplåda och Aarnio minns inte hur de hamnade hos honom. Jalusiskåpen han tog med sig hem från arbetsplatsen innehöll arbetsrelaterade papper och en svart mapp, står det i domen.

Helsingforspolisens icke-existerande informatörsregister väckte uppmärksamhet under rättegången. Trots bristen på register syftade narkotikapoliser upprepade gånger till informatörsverksamhet.
– Vi har inga informatörer som skulle ha gått med på att låta oss registrera dem, sade Helsingforspolisens informationschef Juha Hakola till FNB för cirka 3,5 år sedan.

Enligt uppgifter till FNB följer polisen numera en hemlig order från Polisstyrelsen som slår fast att man inte får träffa en informatör mer än fem gånger utan att registerföra hen.
Registerföringen slutade i samband med utredning

Tidigare biträdande chefen vid narkotikapolisen i Helsingfors sade under den senaste rättegången mot Aarnio att narkotikapolisen slutade registrera sina informatörer då Aarnio för första gången åtalades för tjänstebrott. De åtalen förkastades 2010.

Biträdande chefen säger att informatörerna började tycka att det var för riskabelt att låta sig registreras. Det är också Aarnios förklaring.
I domslutet står det att registret redan i åratal varit minimalt till både omfattning och uppgifter.