I en krissituation fylls sociala medier med inlägg. Allt från skildringar av ögonvittnen till falska rykten publiceras i snabb takt. För journalister är det här en utmaning.

– Att få rätt information är grundläggande i en krissituation. Om myndigheter eller medier ger ut fel information på antagandet att något på sociala medier är rätt kan man skapa en kris i krisen, säger forskaren Klas Backholm vid Svenska social- och kommunalhögskolan i Helsingfors.

Han och Jenny Lindholm, forskare vid Åbo Akademi i Vasa, är en av flera forskare som tillsammans med det norska företaget Bengler utvecklat ett verktyg som ska hjälpa journalister. Genom intervjuer kartlade Backholm vad journalisterna ville ha.

Zoom

Genom intervjuer tog Klas Backholm reda på hur journalister använder sociala medier och ett hurdant verktyg de önskar sig. Foto: Vera Schoultz


Intervjuerna visade att det finns behov för ett verktyg som plockar information från sociala medier till ett ställe, men att användaren väljer vilken typ av material som plockas och varifrån. Sedan är det upp till journalisten att manuellt markera säkra källor i verktyget.

– Att kolla sanningshalten i materialet var en uppgift som journalisterna inte ville låta en maskin göra, säger Backholm.


Måste vara smidigt

Program som samlar information från sociala medier finns redan, problemet är att de inte är speciellt användarvänliga. Ett användarvänligt verktyg är anpassat till användarens behov och önskemål i stället för att användarna anpassar sig till hur verktyget fungerar.

– I en krissituation är du redan stressad. Då ska inte verktyget skapa extra problem. Därför är användarvänligheten väldigt viktig, säger Jenny Lindholm.

I Experience Lab i Åbo Akademi i Vasa har journalister fått testa verktyget. Forskarna använde en påhittad situation, en brand på Vasa flygplats, och skapade innehåll på sociala medier kring krisen. Journalisterna var medvetna om att krisen var påhittad.

Lindholm och Joachim Högväg från Experience Lab analyserade journalisternas ansiktsuttryck, ögonrörelser och hur mycket de svettades för att mäta stressnivån hos journalisterna medan de använde verktyget för att utföra olika uppgifter.

– Eftersom alla reagerar olika på stress är det väldigt bra att kombinera olika mätmetoder. På vissa syns stress genom till exempel frustrerade ansiktsuttryck, på andra syns det bättre i form av att man svettas mer, säger Lindholm.

Zoom

Mätinstrumentet mäter kondens på testpersonens hud. Det är en av flera saker som forskarna mäter för att ta reda på vilka funktioner i verktyget som upplevs som stressande. Foto: Sarah Mangs


Lindholm plockar fram en sensor som mäter hudens ledningsförmåga, eller svett, på huden. Den hade journalisterna på armen då de testade verktyget.

– Om personen som testar verktyget svettas och visar tydliga signaler på stress är det ett tecken på en känslomässig reaktion och eventuellt på att något inte fungerar i själva verktyget, säger hon.

Trots att verktyget utvecklas för att användas i krissituationer är tanken att det ska användas på redaktionerna i vardagen. I en kris är det viktigt att använda verktyg som man är van vid.

– Nästa steg är att verktyget testas i vardagen på en redaktion i Norge, säger Lindholm.

Rescue-projektet

  • Ska hjälpa journalister och kriskommunikatörer (t.ex. myndigheter) att sålla bland informationen på sociala medier när kriser och katastrofer inträffar.
  • Verktyget utvecklas för krissituationer, men är tänkt att användas på redaktionerna i vardagen, och väntas vara klart i oktober.
  • Rescue är ett fyraårigt projekt som sponsras av norska Forskningsrådet.