På två dagar tog regeringen kål på kritiken att den saknar handlings­kraft och räds obekväma beslut. Söndagens beslut om centraliseringen av social- och hälsovården följdes på tisdagen upp av rambudgetsbeslut som sänker statens kostnader med ytterligare 2,3 miljarder euro, varav 1,6 miljarder förverkligas nästa år. Det stora beslutet om social- och hälsovården togs tillsammans med de två största oppositionspartierna, medan beslutet om rambudgeten gjordes till priset av att Vänsterförbundet nu lämnar ­regeringen. Vänsterförbundet kan inte acceptera att ned­monteringen av den sociala välfärden i oskälig utsträckning drabbar de allra svagaste i samhället. Två extraordinära händelser på tre dagar. Men så är också landets ekonomiska situation så pass prekär att det krävdes exceptionella tillvägagångssätt för att stoppa skuld­spiralen. Reaktionerna har inte låtit vänta på sig. Experter som Krister Ståhlberg, pensionerad professor i offentlig förvaltning, kallar vårdreformen ett misstag utan motstycke i Finlands förvaltningshistoria. En utförsäljning av det kommunala självstyret som dåligt genomförd riskerar höja kostnaderna i stället för att sänka dem. Vad budgetlösningen beträffar har oppositionspartierna Centern och Sannfinländarna fokuserat sin kritik till sänkningen av barnbidragen. Visst drabbas barnfamiljerna på många sätt i denna upp­görelse. Här har regeringen dock lyckats få alla att fokusera på barn­bidraget i stället för de försämringar som verkligen slår hårt, som bland annat sänkningen av avdragsrätten på bostadslånens räntor och höjningen av fastighetsskatten, bränsle- och energi­priserna och fordonsskatten. Tyvärr kan vi inte lägga oss till ro och tro att situationen är under kontroll regeringens tuffa beslut till trots. Förutom att balansera den offentliga ekonomin, handlar det nu om att främja tillväxten, förbättra sysselsättningen. Enligt Statistikcentralens siffror steg arbetslösheten i februari till 9,1 procent, medan Arbets- och näringsministeriets siffror rör sig kring 11 procent. Samtidigt har vi, förutom den globala recessionen, drabbats av Krimkrisens följder och den svaga utvecklingen i Ryssland överlag. Det kan sänka vår BNP med 0,5 till 1,0 procent på års nivå. Därför planerar nu regeringen att sälja ut statlig egendom för 1,9 miljarder euro. Av summan används 1,3 miljarder till att betala av skulder och 600 miljoner till tillväxtprojekt. Det är en mycket viktig markering och satsning. Det är också den överrenskommelse arbetsmarknadens parter lyckats nå genom höjningen av pensionsåldern till 62,4 år, vilket minskar hållbarhetsgapet med en procentenhet. Regeringens följande stora utmaning är Fennovoimas kärnkraftverk i Pyhäjoki. Vänsterförbundets avhopp har ingen ­inverkan på den frågan. Eftersom en stor riksdagsmajoritet över partigränserna sedan tidigare stöder projektet, saknar också De grönas agerande i frågan betydelse. Det som kan få allt att vända är dock Krimkrisen, eftersom viljan att ta in det ryska statsägda bolaget Rosatom som delägare och ­leverantör av kärnkraftverket knappast längre har medborgarnas stöd som situation är nu. Projektet behövs för sysselsättningen, men klarar verkligen ­regeringen av ytterligare ett obekvämt beslut?