Opinion
15.4.2014
Låt inte muren återuppstå
Ukrainakrisen har lett till ett informationskrig av en intensitet som inte setts på år och dagar. Men när alla andra skriker sänker den kloke volymen.
Ryssland varnar sina medborgare för att de på tvivelaktiga grunder kan utlämnas till USA om de besöker Finland eller andra västländer. Helsingin Sanomat kommenterade varningen i en ledare i går. Exempel på att Finland skulle ha agerat eller planerat att agera på det här sättet finns inte.
Att utså misstänksamhet och oro är ett sätt att minska rörligheten, minska chanserna att vanliga människor på varsin sida om en gräns möts – och gemensamt konstaterar att himlen inte finns vara sig på den ena eller på den andra sidan av gränsen.
Ukrainakrisen har lett till ett informationskrig av en intensitet som inte setts på år och dagar. Detta i en ytterst labil situation där det är en sansad dialog som skulle behövas. När alla skriker sänker den kloke volymen.
Alla försök att igen bygga mentala murar i Europa måste motarbetas. Jabloko, ett av de små Putinkritiska ryska partier som saknar representation i duman, har talat för att EU med anledning av Ukrainakrisen borde trappa upp förhandlingarna om visumfrihet för vanliga ryska medborgare. Det skulle utgöra en motvikt till beslutet om sanktioner mot namngivna ryska medborgare högre upp i hierarkin, fungera som en signal om att det är en viss politik, inte ett folk som väst har invändningar mot. Det kunde underminera en del av den ryska propagandan.
Putinregimens förhållningssätt till visumförhandlingarna har hittills gjort ett ambivalent intryck. Eftersom intresset för att resa västerut är stort bland de ryska medborgarna måste landet pliktskyldigast kräva visumfrihet. Men EU-medborgarnas möjligheter att resa till Ryssland omgärdas fortsättningsvis av regler som försvårar inresan. Är det smittan från det sexuellt perverterade ”Gayropa” som ska minimeras?
Intensifierade visumförhandlingar med Ryssland kunde vara ett tema i EU-valet; det är en fråga som Europaparlamentet har möjlighet att påverka.
Det är ”nationalister, nynazister, russofober och antisemiter” som tagit makten i Kiev lyder en version av det som skett. Det motiverar en rysk ”räddningsaktion”.
Men nazistiska och högerextrema grupper finns i flertalet EU-länder, liksom i Ryssland och Ukraina. Och de är lika obehagliga var de än finns. EU ska inte dömas enligt sina obehagligaste företrädare. Inte Ryssland eller Ukraina heller. Det är den aggressiva och våldsdyrkande extremismen som är fienden, inte någon viss nation. Talande är att franska högerextrema Marine Le Pen vid flera tillfällen uttalat stöd för Vladimir Putin. Och att svenska högerextremister har rest till Kiev för att träffa meningsfränder inom Högra sektorn.
Också inom de sociala medierna pågår – förstås – informationskriget. Ett exempel ur högen är en i Ryssland verksam finländsk jurist som under en kort period arbetade i Jakobstad. Han jämställer dagens EU med Hitlers tredje rike. Då blir det rimligt att rättrådiga Ryssland bjuder detta vidunder motstånd.
Juristen förmedlar bland annat nyheten att högerextremister i västukrainska Lviv slagit ihjäl en flicka som pratade ryska på en restaurang. Källan till nyheten finns på Krim. De som bor i Lviv har däremot inte hört talas om den uppseendeväckande händelsen.
Man bemöter inte de förenklingar eller lögner man tycker sig se på motståndarsidan med att själv saluföra förenklingar och tvivelaktiga sanningar.