Med åtta omkomna fallskärmshoppare kommer Jämijärvi påsken 2014 att för evigt vara en del av ett dystert kapitel i den finländska luftfartshistorien.Endast tre av elva personer överlevde flygolyckan, och händelseförloppet har väckt en berättigad debatt om säkerheten inom hobbyrelaterad flygverksamhet och hur den ska övervakas. Faktum är att det i Finland inträffat många olyckor inom de flygrelaterade hobbyverksamheten de senaste åren, i medeltal mellan 15 och 20 per år. Tidigare har olyckorna krävt några dödsoffer per år, men de senaste tre åren har antalet dödsfall ökat märkbart. År 2012 var de sex omkomna, 2013 sju omkomna och hittills i år alltså åtta. En av orsakerna till att olyckorna ökat är att intresset för de flygrelaterade hobbyformerna ökat. Exempelvis har antalet ultralätta flygplan ökat från 500 till 1.500 under en tioårsperiod. Antalet fallskärmshoppare är mellan 2.000 och 2.500. Det är också de små farkosterna, byggda för en eller två personer, som varit olycksdrabbade, och olyckorna i detta fall får i allmänhet ödesdigra konsekvenser. De ultralätta flygplanen är ofta hemmabyggen. Det var också olycksplanet i Jämijärvi. Jämijärviplanet hade dock genomgått rigorösa tester, varit i bruk i många år och besiktigats med jämna mellanrum och ansågs av experterna vara ett stabilt och pålitligt plan. Olycksdagen hade planet utfört tio av planerade 20 starter med fallskärmshoppare. Det snabba händelseförloppet indikerar på ett plötsligt och förödande tekniskt fel som haverikommissionen i sinom tid kommer att redogöra för. Det finns goda möjligheter att händelseförloppet och orsakerna till olyckan får en förklaring, eftersom piloten fanns bland de tre som överlevde olyckan. Sett till antalet utövare är dock olycksfrekvensen inom den hobbyrelaterade flygverksamheten alldeles för hög. Överdirektör Pekka Henttu på Trafiksäkerhetsverket (Trafi) ansvarar också för landets luftfart, och han har i flera år oroat sig över de attitydproblem han stött på inom en del kretsar bland de som har flygrelaterade hobbyn. Därför efterlyser Henttu att större vikt sätts vid attitydfostran. Trots att det säkert finns utrymme för förbättringar är det samtidigt skäl att poängtera att säkerhetstänket bland de som har flygrelaterade hobbyn generellt håller en hög och seriös nivå. Vi ska heller inte glömma att Finlands Flygförbund sedan några år inte längre kan göra slumpmässiga säkerhetsrelaterade stickprov vad hoppsäkerheten beträffar. Det beror på att Trafi inte längre har resurser att finansiera denna verksamhet. Flygförbundets verksamhetsledare Timo Latikka är också bekymrad över att allt färre av fritidsflygarna är aktiva inom flygklubbarna. Han misstänker att de minskade intresset för klubbverksamheten försämrat säkerhetskulturen. Olyckor med så förödande konsekvenser som Jämijärviolyckan väcker alltid frågor om vad som kunde ha gjorts i förebyggande syfte. Ropen om krav på skärpt lagstiftning ekar också högt i samband med dylika olyckor. Vi bör ändå komma ihåg att regelverket i hobbyn som berör flygverksamhet dylik är digert och säkerhetsföreskrifterna kopiöst noggranna. Det finns heller ingen orsak av att göra regelverket så snårigt att det omöjliggör hobbyverksamheten. Nu ska vi vänta in haverikommissionens rapport och på basen av den vidta de åtgärder som krävs.