Åminne hamn ligger spegelblank och det svänger från minus- till plusgrader när Håkan Bonn, Martin och Dan Talvitie kommer i land första gången den här morgonen. – Vi åkte ut klockan sju, säger Bonn. Fyra ton nors gör att hans aluminiumbåt ligger djupt i vattnet. Dan Talvitie kör fram stora ­lådor med trucken och radar dem på bryggan. Martin Talvitie stiger i kranen och börjar skopa fisk ur båten. ­Lådorna fylls med nors, is och lite vatten. Båten är tömd och båtlaget lägger ut igen. Bonn styr vant mellan remmarna, han har fiskat i närmare 50 år. Nu har han och Martin Talvitie ut tre ryssjor var men fiskar tillsammans. – Det här är Malaxfjärden, fast den heter väl Stenskärfjärden på sjökortet, säger fiskarna strax innan vi kommer till den första ryssjan. I ryssjan syns inga fiskar. Men när armen och ringarna, eller ”jåolona”, halas in, kokar vattenytan av fisk. Det grunda vattnet är brunt och grumligt. Fiskarna sänker ner pumpen i ryssjan. Från pumpen går ett rör som snabbt fylls med nors och vatten. Vattnet forsar ut på andra sidan ­båten och Martin Talvitie tar spaden och skyfflar nors som sprutar in i båten. När norsarna går upp i höfthöjd på Martin åker de i land och lossar. Norsen som är kvar i ryssjan får vänta. – Det verkar finnas otroliga mängder. De kommer utifrån och upp till åmynningarna. Men det är inte alltid så här, säger Bonn. Han syftar på att vädret är medgörligt och att ryssjan är full. I går var vinden hård och fiskarna kom ut på sjön först på eftermiddagen. I dag kan det bli många ­turer, om inte den utlovade fjorton ­sekundmeters sydvästan sätter stopp för planerna. – Det går att vittja i rätt hård vind, men det är mycket jobbigare. Det beror också på vad det är för vindriktning om det alls går att vittja. Redan vid tio meter i sekunden kan det bli för besvärligt. Tillbaka på land upprepas proceduren med trucken, lådorna, kranen, vattnet och isen. Bonn står i ­båten och skrapar de sista norsarna ur vrårna med skyffeln. Det är smetigt och kladdigt. – Det här är inget intressant fiske, bara arbete. Det är mera spännande att fiska med nät. Då ska man hålla koll på väder och vind också. Det här är likadant varje år. Men norsfisket är värt arbetet och utgör en stor del av årsinkomsten från fisket. Hur stor del vill ingen berätta, men för många fiskare kan det närma sig hälften. – Vi skulle inte göra det här om vi inte hade någon ekonomisk vinning. Av de olika arter som fiskas i kustbandet genererade sik och abborre mest pengar 2012. Norsen kom på tredje plats. Lådorna vid bryggan är fyllda och radas in i kylsläpet i hamnen. – Här är förutsättningarna goda. Vi har fast mark under fötterna sedan Malax kommun biföll ansökan om att asfaltera här. Vi har kranen och ett ishus så att fiskarna får till­räckligt med is, säger Mathias Högbacka. Han koordinerar EU-projektet ”Norsfisket – attraktivt och ­lönsamt igen”, som finansieras av Kust­aktionsgruppen/Aktion Österbotten. Projektet startade för tre år sedan av Malax fiskargille. Fiskargillet äger Fiskhuset och kranen, men hyr trucken och kylsläpet. Utrustningen underlättar enormt, säger fiskarna. I fjol kom Maxmofiskarna med i projektet, vilket gjort att antalet ­fiskare och båtlag har ökat i kust­bandet. Nu fiskar nio båtlag nors. I Maxmo bygger man upp verksam­heten, bland annat har fiskarna byggt en ny brygga på talko tills i år. Senare i eftermiddag ska norsarna i kylsläpet i väg söderut, till Estland eller Ryssland, säger Högbacka. ­Fiskarna sorteras i södra Finland och skeppas sedan vidare. – Speciellt i Ryssland är man förtjust i nors, där har de norsfrossa i april. Nors är en uppskattad matfisk, men hur är det med er fiskare. Äter ni nors? – Nä, jag äter inte nors, säger Bonn och ler. Håkan Bonn, Dan och Martin Talvitie vittjar alla sex ryssjorna under en dag om vädret tillåter. Bonn bygger sina ryssjor själv. De är gjorda för grunt vatten och har tätare maskor än exempelvis strömmingsryssjor.