Ytterligare en femtedel av läsarna lutar åt den åsikten. Bland kandidaterna fördelar sig svaren betydligt mer jämnt mellan de olika alternativen. Föga oväntat är de flesta SFP-kandidater redo att utfärda jaktlicens på skarven medan De grönas kandidater intar en helt motsatt ståndpunkt. Tarja Cronberg (Gröna) skriver i valtestet att skärgårdsbefolkningens oro för skarvens utbredning är obefogad. – Skarven återvände till Finland som häckande fågel år 1996. Före det hade skarven senast häckat i Finland för ett par hundra år sedan. Cronberg tillägger att skarven inte hotar vår skärgård trots att det kan se ut så på de kobbar och skär där skarven håller till. – Den hotar inte heller yrkesfiskarnas näring, trots att den äter fisk. Sirpa Pietikäinen (Saml) betonar att EU:s fågeldirektiv, som också gäller skyddet av skarvarna, har som målsättning att skydda naturens mångfald. Hon skriver att det för medlemsländerna återstår att definiera med vilka åtgärder det lagstadgade skyddet garanteras och att utrotningshotet inte känner av statsgränser. Ska man ta läsarnas ståndpunkter som incitament var väljarnas sympatier ligger lär dessa två kandidater inte samla speciellt mycket röster på skarvfrågan. Björn Månsson (SFP) är representativ för sitt partis kandidater då han skriver att skarvarna inte hör hemma i vår natur och att de gör stor skada på känsliga holmar och skär, och på fisket. – Regleringen av skarvstammen, liksom också sälstammen och förekomsten av för människan och husdjur farliga rovdjur, är ypperliga exempel på vad medlemsländerna kan sköta bättre än EU, skriver han. Också många andra kandidater påpekar att skarven och eventuella jakträttigheter på skarv fullt ut borde vara en nationell angelägenhet.