Liksom i alla diskussioner om föräldraledighet langar jag fram argumentet om att poängen med delad föräldraledighet är att den påverkar jämställdheten i ett förhållande inte bara under småbarnsåren utan för resten av livet. I förhållanden där båda varit hemma en längre tid delar man på hushållsarbetet och barnuppfostran även efteråt. ­Eller för att tala klarspråk: pappor som varit hemma fattar att hus inte städar sig själva och att ungar kräver tid för att det ska bli folk av dem. Kollegan Thomas som väntar barn till sommaren drar knivsnabbt slutsatsen: så om jag är hemma nu, så kommer jag att få diska mer för resten av livet? Ibland när man diskuterar feminism och jämställdhet får man höra synpunkten att feminister borde bli bättre på att sälja in sitt budskap till männen. Det heter att feminismen skrämmer bort män genom att titt som tätt skälla ut män som kollektiv och beskylla dem för världens orättvisor. Det heter att feminister i stället borde ­lyfta fram allt det som män har att ­tjäna på jämställdhet. Problemet med dessa goda råd är bara det att alla antifeminister har fullständigt rätt i att män har massor att förlora på ökad jämställdhet. Det är nämligen så det funkar när man har en skev makt­fördelning. Om man ska dela makten mer rättvist så innebär det att de grupper som haft makt måste ge ifrån sig av sin del. Så har det funkat varje gång en maktförskjutning skett i historien. När vi fick allmän rösträtt och arbetare fick börja rösta förlorade de övre samhällskikten på det. När svarta fick medborgerliga rättigheter i USA fick vita ge ifrån sig en del av ­sina privilegier. När makt tillkommer de ditintills makt­lösa så förlorar de gamla makthavarna forna privilegier. Men för sina tidigare privilegier vinner man i stället ett mer rättvist samhälle. När det kommer till makt har män alltså bara att förlora på ett mer jämställt samhälle, men det betyder inte att de inte har något att vinna. De står att vinna ett samhälle där även män har rätt att vara närvarande föräldrar och få samma tillgång till sina barn. De står att vinna ett samhälle där vi kan börja adressera frågan varför män är överrepresenterade när det kommer till självmord, våldsoffer och missbruk. De står att ­vinna ett samhälle där deras söner inte behöver halka efter sina kvinnliga klasskamrater för att de tycker att det är tufft att strunta i skolan. För ett sådant samhälle är lite tid vid diskhon trots allt ett lågt pris att betala.