Det är torsdag kväll den 3 juli när Magana Silas Mwangi är ute på stan med sina vänner. Vännerna går hem klockan tre på natten till fredag och Mwangi fortsätter ensam till Fontana för att ta en sista drink. Men han hinner inte beställa något. När han kommer in på nattklubben börjar ett gäng ropa skällsord efter honom. Bland annat ropar de ”neger”. En ur gänget kommer närmare med knutna nävar och till slut står han bara några centimeter från Mwangi. – Jag blev otroligt rädd och kände mig väldigt provocerad och på­hoppad. Mwangi vill fly från situationen, men vågar inte, eftersom han är ensam och gänget består av åtminstone fyra personer. I stället knuffar Mwangi mannen och tar några steg bakåt. Då knuffar mannen ner Mwangi på golvet. – Han slog mig flera gånger. När Mwangi vaknar upp ur chocken blöder han från munnen och känner att en tand är lös. Bartendern, som såg slagsmålet, kallar på ordningsvakten Jarkko S­avolainen. På torsdagar är det få kunder på Fon­tana och Savolainen var den enda vakten på plats. – Han verkade helt okej. Lite tilltufsad, men han hade inga överväldigande skador, säger Savolainen. Eftersom Mwangis skador inte anses brådskande letar Savolainen efte­r den som slagit Mwangi. Bartendern pekar ut en man som sitter en bit bort och Savolainen går i väg med honom. Efter en kort pratstund medger mannen att han slagit Mwangi. – Jag sa att jag antingen skulle ringa polisen eller att han skulle ge mig sina identifikationsuppgifter så att den skadade själv kunde anmäla saken, säger Savolainen. Mannen går med på att ge sina uppgifter till Savolainen och avlägsnas sen från nattklubben. Savolainen ringer inte efter en ambulans, eftersom Mwangis skador inte är livshotande. – Det är vår policy. När det handlar om lindriga skador kan personen själv ringa efter en taxi till sjukhuset. Mwangi ringer själv till polisen, som i sin tur kallar på ambulans. – I det skedet började jag inse att något var fel med min käke, säger Mwangi. När ambulansen kommer fram konstaterar de att käken är bruten. Mwangi har också hjärnskakning, men han förs inte till sjuk­huset, u­tan tar en taxi. I efterhand tycker Mwangi att det var väldigt konstigt att han inte fördes till sjukhuset. Från Österbottens räddningsverk är det svårt att få ett svar på varför ambulansen inte tog Mwangi till sjukhuset, men det antyds att o­rsaken var att hans skador inte ansågs vara brådskande. Susanna Ristiluoma, vd för Fontana, säger att hon inte vet så mycke­t om fallet, eftersom Mwangi gjorde polisanmälan utanför Fontana. Hon har sett videoinspelningen från kvällen och tycker att det ser ut som om båda parterna provocerade varandra. Vbl har bett om att få se video­inspelningen, men får inte, eftersom det handlar om en pågående utredning. Det finns strikta bestämmelser på vem som får se inspelningen. Väl framme vid sjukhuset får Mwangi lokalbedövning och skruvar i sin käke, medan han är vaken. Han skickas hem till helgen i väntan på operation. Han beskriver det som den längsta helgen i sitt liv. Nu är käken opererad, men Mwangi kommer att ha ont en lång tid framöver. Enligt Mwangi är rasism vanligt i Vasa, speciellt om kvällarna. – På dagen är det omöjligt att veta vem som är rasist. Då är det inge­n som säger något. Kanske får man några blickar men det är allt. – På kvällen är det helt annorlunda och speciellt om man är ensam är det lätt att bli påhoppad, säger han. Polisen vet vem den som slog Mwangi är, men eftersom han inte var på plats när polisen anlände till Fontana har han inte gripits. Förundersökningsledaren har semester för tillfället, men den misstänkta kommer att förhöras i slutet av sommaren. För Mwangi blir det en lång sommar. – Jag skulle vilja fråga den som slog mig vad han fick ut av det. Jag förlorade mycket och fick uppleva m­ycket smärta, både fysisk och psykisk. – Och jag är fortfarande svart även om man slår mig och bryter min k­äke. Det förändras inte. Mwangi visar hur käken bröts när han blev slagen. Under f­yra år i Vasa har han sett m­ycket r­asism.  Expert: Sluta ignorera rasism Rasism finns och måste tas på allvar, tycker Janette Grönfors på Röda Korset. Det viktigaste är att se orättvisor och göra sin röst hörd. I Finland ignoreras rasism ofta och få vågar stå upp för sina åsikter när det kommer till att försvara den som utsätts för rasistiska påhopp. Janette Grönfors leder Röda Korsets projekt ”Mot rasism!” för andr­a året i rad och hon börjar se en viss förändring i finländarnas attityder. Speciellt ungdomars intresse för rasism­frågor har ökat. – Genom projektet försöker vi påverka människors tankegång så att de ser att rasism finns och att det är ett problem. Vi måste börja öppna ögonen, säger Grönfors. Hon är glad att allt fler fall uppmärksammas och diskuteras. – Det är svårt att förändra attityder. Man måste först veta vad rasism är och sen se rasismen och inte ignorera den när den finns rakt framför ögonen på oss. I fallet med den femåriga pojken som nyligen trakasserades på Vikinga­stranden i Vasa var en stor diskussionsfråga varför ingen ingrep i händelsen. Grönfors understryker vikten av att veta när och hur man kan ingripa. – Det går ju inte alltid att gå mellan. Speciellt inte om det är våld inblandat, men då kan man alltid ringa p­olisen. Det är viktigt att se att det pågår något fel och att sen också våg­a höj­a rösten. Något som oroar Grönfors är att allt fler politiker öppet accepterar rasism i Finland. – När vissa av våra beslutsfattare säger att rasism är okej är det klart att man påverkas.