Jeppis Pride, och andra Pridefestivaler i sommar, har fått mycket uppmärksamhet. Det är inte bara medierna som står för den, både så kallade vanliga människor och mer kända personer visar sitt konkreta stöd. Det kan ligga något i det som riksdagsledamot Stefan Wallin säger i dagens tidning, att ”frågor om sexuella minoriteter blivit allt mindre problematiska för allt fler”. Många tycker att det inte är någonting märkvärdigt med till exempel homosexualitet. Att de går med i en Prideparad handlar troligen snarare ofta om att de helt enkelt upplever en orättvisa. Det här är den nu aktuella orättvisan. Tidigare har det marscherats för arbetare, kvinnor, flyktingar. Det finns andra orättvisor, och det kommer fler, men just nu, den här helgen i Jakobstad, är det den här orättvisan som är i fokus. Att de som hör till en sexuell minoritet inte upplever samma acceptans som andra. Det är en glad fest också, lyckligtvis, men i bakgrunden lurar orättvisan. Vi verkar i alla fall gå mot större tolerans och acceptans gentemot sexuella minoriteter, åtminstone i de breda folklagren. En liten, positiv milstolpe där kan mycket väl ha varit införandet av registrerade partnerskap i början av 2000-talet. Det gav de homosexuella en känsla av större, formell acceptans, och det gav samkönade par en mer naturlig synlighet. En liknande effekt torde det ha om riksdagen godkänner en jämlik äktenskapslag. En onödig skillnad mellan hetero – och homopar skulle försvinna och synligheten i samhället skulle igen öka ett snäpp. Dessutom skulle det bli rättvist. Enligt en gallup beställd av de som initierade medborgarinitiativet om en jämlik äktenskapslag stöds det av 65 procent av finländarna. Enligt en annan gallup, beställd av en grupp motståndare, tycker 46 procent att äktenskapet ska ingås av en man och en kvinna. 40 procent tycker att det inte måste vara så. Resten tog inte ställning. Kanske man får de svar man frågar efter, men det är många fler än de 166 851 personer som skrev under medborgarinitiativet som vill ha en jämlik äktenskapslag, troligen en majoritet. När riksdagen inledde behandlingen av initiativet intygade både förespråkare och motståndare att de har största respekt för initiativet. Behandlingen var också både grundlig och saklig. Lagutskottet röstade ned initiativet med 10-6 och hos majoriteten anfördes tekniska brister i initiativet som ett skäl. Det säger sig självt att ett medborgarinitiativ inte kan vara lika väl förberett som ett lagförslag berett på ett ministerium. Det kan inte heller vara meningen, medborgarinitiativet är uttryckligen ett initiativ, som ska leda till åtgärder. Om medborgarinitiativ – inte bara det om äktenskapslagen – råkar ut för motståndare som åberopar juridiska detaljer, faller bottnen ur den här välkomna förstärkningen av den finländska demokratin. Det får inte ske, inte med det nu aktuella initiativet och inte med några andra heller, oberoende vad man tycker i sakfrågan. Jämlikheten och folkviljan får inte falla på teknikaliteter. Och en sak till. Förutom rättvisa handlar Pride om mångfald. Man vill bejaka mångfalden och respektera olikheter. Till detta hör att bejaka mångfalden av åsikter och att respektera dem som har en annan åsikt. Det betyder ändå inte att man får säga och skriva vad som helst om sina medmänniskor.