Opinion
29.7.2014
Orättvis superkompensation
Det måste löna sig att arbeta, men signalen är klar: Ni ska jobba längre, men med sämre pensionsvillkor.
Den faktiska pensionsåldern måste höjas eftersom antalet medborgare som arbetar minskar i förhållande till antalet pensionärer. Pengarna räcker helt enkelt inte till annars.
Det blir inte lättare av att medellivslängden ökar och arbetslösheten är på stigande. Allt detta innebär att pensionssystemens långsiktiga bärkraftighet blivit en stor utmaning, inte enbart för Finland utan för hela Europa. Regeringen har delegerat frågan till arbetsmarknadens organisationer, som förhoppningsvis i höst kan presentera ett förslag.
Välkommen vägkost fick organisationerna av den enkät som Yle presenterade förra veckan. Där framgår att finländare anser den lämpligaste åldern för att pensionera sig är 65. Arbetsgruppens målsättning är att finna lösningar som höjer den faktiska pensionsåldern med 1,5 år, eller till 62,4. Låter inte helt omöjligt.
I Finland arbetar 44 procent av 60 - 64-åringarna, medan andelen är 35 procent inom EU, trots att den officiella pensionsåldern i flera EU-länder är högre än i Finland. Allt fler vill fortsätta jobba efter att man fyllt 63. Finland ligger på sjätte plats om man mäter sysselsättningsgraden bland den äldre befolkningen.
Samtidigt verkar pensionsåldern vara en klassfråga eftersom en hög pensionsålder föredras av experter, företagare och akademiskt utbildade personer. De som utför fysiska arbeten skulle gärna pensionera sig tidigare.
Redan nu påverkas i och för sig pensionsbeloppet av en livslängdskoefficient genom vilken pensionssystemet bereder sig inför den ökande livslängden. Om den genomsnittliga livslängden i Finland fortsätter att öka, minskar månadspensionerna med stöd av livslängdskoefficienten. Livslängdskoefficienten fastställs årligen av social– och hälsovårdsministeriet.
Vid omstruktureringen av pensionssystemet ska arbetsmarknadsorganisationerna därför ta hänsyn till betydligt fler variabler än själva pensionsåldern. Förutom en höjning av pensionsåldern, torde kraven för deltidspension skärpas så, att den bland annat sänker nivån på ålderspensionen. Arbetets hjältar, de som utfört tungt fysiskt arbete och har en mycket lång arbetskarriär bakom sig får troligtvis en egen skräddarsydd lösning för förtidspension.
Koefficienten för pensionsinförtjäning kommer också att ses över. I dag har vi tre kategorier: i början är införtjäningen 1,5 procent av lönesumman per år, från 53- års ålder stiger den till 1,9 procent, för att från 63-årsålder vara 4,5 procent.
Speciellt superinförtjäningen på 4,5 procent upplevs av många som orättvisa, eftersom det oftast endast är de välutbildade med välbetalda jobb som har möjlighet att dra nytta av detta.
Med en lön på 3 000 euro i månaden innebär två tilläggsår cirka?260 euro till i pension per månad, och jobbar du fram till 68-årsålder höjs pensionen med 660 euro per månad. Klyftan mellan rika och fattiga fördjupas ytterligare av att de rika lever allt längre, medan de fattigas medellivslängd stampar på stället.
Detta faktum kommer förhandlarna definitivt att beakta då spelreglerna för pensionerna slås fast, eftersom det helt krasst blir dyrt för samhället att erlägga höga pensioner åt de som lever länge.
Superkompensationen kommer knappast att kvarstå i nuvarandeform. Vill man förlänga arbetskarriärerna bör man inte satsa på att belöna enbart de sista åren. Dessutom bör flexibla modeller för deltidspension finnas kvar och utvecklas eftersom alla inte har den hälsa som behövs för att jobba heltid.
Det måste löna sig att arbeta, men signalen är klar: Ni ska jobba längre, men med sämre pensionsvillkor.