Över hälften av finländarna tycker att matbutikerna borde få sälja vin. Enligt en undersökning som Helsingin Sanomat (30.7) låtit TNS Gallup göra, är 55 procent helt eller delvis av den åsikten. 39 procent är helt eller delvis av motsatt åsikt. Resultatet är inte särskilt överraskande. Så där har det varit en tid, finländarna vill gärna ha, och vill kanske gärna tro sig ha en europeisk vinkultur. Och visst låter det vettigt. För många hör god mat och gott vin intimt ihop, varför då tvingas gå till två butiker för att inhandla ingredienser till middagen? Det ska ändå sägas att inget just nu tyder på en snabb förändring på den här punkten. Den nygamla regeringen Stubb lade nu i sommar alkohollagstiftningen på is, efter att Katainens regering hållit den varm. Och den gamla regeringens övergripande avsikt var inte att lätta på bestämmelser, snarare tvärtom. I något skede diskuterades till och med om mellanölet borde återföras till Alko. Det man genomförde var striktare regler om marknadsföring. Det finns miljarder orsaker till den förra regeringens striktare hållning. Alkoholskadorna i Finland kostar nämligen många miljarder euro årligen, betydligt fler än de miljarder staten får in på alkoholen. Det mänskliga lidandet är också stort, men i ett trängt ekonomiskt läge nu och i framtiden är det inte minst ekonomin som har förts fram som ett skäl till en strikt alkoholpolitik. Om det då är den eller en helt normal utveckling som har lett till att det faktiskt dricks allt mindre är svårt att säga. Men i det stora hela går alkoholkonsumtionen neråt, särskilt bland de yngre. Det kan anföras som ett skäl till att släppa in vinet i mat-butikerna; om den sjunkande konsumtionen avspeglar en attitydförändring kanske vi skulle klara av det. Å andra sidan, varför ta risken? Det kan ju också hända att ungdomen dricker mindre för att staten ser till att alkoholen är dyr och relativt svårtillgänglig. En rättvisefråga är det i vilket fall som helst. Såväl konsumenter som näringsidkare är i en ojämlik ställning beroende på om man verkar i stan eller på landsbygden. Rättvisefrågan har de senaste dagarna diskuterats också inom tätorterna. S- och K-kedjorna har till sin förskräckelse fått se Alko etablera sig även i anslutning till bland annat Lidl. Det kan inte sägas vara annat än rätt. Men det är otaliga, kämpande småbutiker på landsbygden som inte har en chans att komma nära en Alkobutik och det tillägg den ger till omsättningen. Samma skillnad mellan stad och landsbygd är det för konsumenten. Egentligen säljs redan både vin och sprit i matbutikerna i stan, som kolumnisten Saska Saarikoski har påpekat (HS 28.7). Man går längs hyllorna under samma tak och med samma shoppingvagn. Så mycket talar för vin i matbutiken på riktigt. Hit hör även en allmän motvilja mot förmyndarskap. Men frågar man vinexperterna, de verkliga kännarna, vill de troligen ha kvar vinet på Alko. Ingenstans finns en sådan kvalitet och sådant brett utbud som där det statliga monopolet sköter vinerna. Att enbart få välja mellan några få, billiga sorter i kvarters- eller bybutiken lockar inte. Inte heller gynnar det vinkulturen. Å andra sidan vore det fritt fram för Alko att hålla kvar viner. Och vinkännarna köper i vilket fall som helst också på nätet. En större invändning är hälsan, och miljardkostnaderna. De är en tillräcklig orsak att vara försiktig med snabba förändringar.