Vi kör förbi hundratals meter med skugghus, först "den gamla” delen och sedan den nya. Kronholm visar upp sin skog som ligger alldeles intill ett av områdena. Anders Kronholm pekar på ett dike. – Det här har staden grävt. Avrinningen från de här skugghusen rinner rakt in på min mark, säger Kronholm. Det handlar främst om fosfor och kväve som kommer från pälsdjurens spillning. Värst är det på vårarna vid snösmältningen. – Det luktar starkt av ammoniak och kväve som avdunstar. Man kan inte vistas här. Gummistövlarna fräts nästan sönder. Nu är det rätt torrt och man skulle nästan önska lite kyla åt rävarna. Kenneth Nygård är ny ombudsman för Vestersundsby delägarlag. Det som bekymrar honom mest är fiskevattnen. – Vi får ju betalt för ryssjeplatserna. För oss är det inte bra om ingen vill fiska utanför Fäbodaviken. De många måsarna som håller till i viken, och som får sin mat från farmområdet, är alltså bara ett av flera problem som kringgärdar farm­området. Det är det enda i Jakobstad och därmed har det vuxit till att bli en industrianläggning. Den äldre delen, den norra, tillkom på 1970-­talet, den yngre som ligger längre söderut kom på 1980-talet. På 1990-talet gick branschen dåligt och skugghusen stod övergivna. På 2000-talet började branschen blomstra igen, och enligt Ellinor Slotte, stadens t.f. miljö­vårdschef, har djuren åtminstone fördubblats de senaste tio åren. – Nu är området fullt utbyggt. Det går inte att få in fler skugghus, säger mätningschef Christer Tonberg. Men de är redan för många, menar Anders Kronholm och Kenneth Nygård. Den senaste utbyggnaden borde staden aldrig ha tillåtit, den som ligger längst i norr på det ”gamla” området. Enligt kritikerna ligger den så nära en bergssluttning att smältvattnet rinner genom farmen och ner i diket, som leder vidare ut till Fäbodaviken. – Helt fel med tanke på avvattningen, säger Anders Kronholm. Egentligen, säger Kenneth Nygård, är hela området olämpligt för farmning. – Sandåsens grundvattenområde ligger för nära. Dessutom är Fäbodaviken ett viktigt rekreationsområde. Christer Tonberg håller med om att det mossiga sanka området, genomkorsat av klippor, är besvärligt. – Men nu försöker vi förbättra det. Vi gör det i positiv anda. Farmarna är med i arbetet och kommer att ta de största kostnaderna. Det finns hela fyra reningsverk på området, men de fungerar inte optimalt och ska ersättas med två nya, ett för det norra området och ett för det södra. Allt är i stort sett klart för det norra området och där inväntar man byggnadslov inom två veckor. Det södra däremot kräver en del arbete eftersom avvattningen från myrar går rakt igenom det. – Det rör sig om stora vattenflöden som måste ledas på ett annat sätt för att reningsverket ska fungera. Till en del kan det räcka med förbättring av dikena, till en del måste vi gräva nytt, säger Christer Tonberg. När dikesplanen är färdig ska den först via NTM-centralen och därför kan ingen säga när det södra reningsverket kommer att stå klart. Det här är, enligt Anders Kronholm, ett exempel på hur det fungerar. Ansvaret fördelas mellan staden och NTM-centralen i Vasa. – Det finns liksom ingen chef, ingen som bestämmer och knyter ihop säcken. Vi är inte emot farmarna. Det är bra att det finns privata före­tag som investerar. Men myndigheterna har inte skött det här på ett bra sätt. Det borde göras en miljökonsekvensbeskrivning för hela området. Christer Tonberg och Ellinor Slotte kunde inte besvara markägarnas detaljerade frågor om dikningen men säger att alla nya skugghus byggs på täta markskikt och att samarbetet mellan myndigheterna fungerar bra.

Nya skugghus belastar mindre

Pälsfarmarna tar miljöfrågorna på allvar i dag, säger Steven Frostdahl. Fyra av fem skugghus i Vestersundsby är byggda enligt dagens krav, alltså med tätskikt under. Det betyder att urinen fångas upp i ett dräneringsrör och leds till täta behållare därifrån jordbrukare får hämta den och använda till gödsling på samma sätt som med den fasta avföringen. Enligt Anders Kronholm blir det problem med systemet vintertid när urinen fryser, men Steven Frostdahl, ombudsman för Svenska Österbottens pälsdjursodlarförening, håller inte med: – Jag har inte fått några rapporter om problem. Frostdahl lyfter också fram de försök som farmarna har gjort med nät under burarna för att fåglar inte ska komma åt maten som fallit ned. – Jag har sett att några har infört det. Det detaljplanerade farmområdet är, enligt Frostdahl, störst i svenska Österbotten och antagligen också i hela landet. Nu jobbar farmarna, staden och NTM-centralen med att få ordning på lakvattnet. Är det inte lite onödigt sent? – Det hade varit bra om de som utfärdar tillstånd skulle ha funderat på de här sakerna tidigare. Nu har farmarna i stället gått in frivilligt med åtgärder. Christer Tonberg påpekar att varje arrendekontrakt förutsätter att vattnet är ”så rent att det kan ledas ut i ett öppet dike”.