Men så började Emilia Englund från Vasa studera där. I dag är det två tjejer som går på musikhögskolans rocklinje. En som är trummis och så Emilia Englund. – Jag togs emot väldigt positivt då jag började där. Alla var glada att det äntligen kom en kvinnlig basist till linjen, säger hon. Då hon började där 2011 var hon alltså den första tjejen på de 22 år rytmmusik- eller rocklinjen funnits som spelade just elbas. Det säger en del om hur det ser ut i en mans­dominerad musikervärld. Men det finns ju hur många kvinnliga pop- och rockartister som helst... – Jo, sångerskor. Men inte instrumentalister. Det är också en anledning till att hon engagerat sig i Rock Donna-projektet, som det senaste året tagit fart i Svenskfinland. Rent konkret handlar det om tre musikläger som hållits på Lärkkulla folkakademi i Karis, det senaste för ett par veckor sedan. Det var också på Lärkullas pop- och rocklinje som fyra av de tjejer som i dag står i ledningen för Rock Donna träffades. Emilia Englund är en av dem. – Det har blivit en viktig grej för mig. Det handlar inte bara om musik, utan ännu mer om att hjälpa tjejer att våga ta plats. På lägren skapar vi en trygg miljö för dem att utvecklas i, säger hon. Hittills har de vänt sig till flickor i åldern 13–19 år. Men efter nyår kommer det också att ordnas ett läger för vuxna kvinnor, möjligen under namnet Rock Donna Madame. Själv började Emilia spela kantele då hon var liten. Små kanteler var nämligen de instrument som användes i det musiklekis i Vasa där hon gick. Senare spelade hon klassisk gitarr samt dansade balett och nutidsdans vid Kuula-institutet. Hon gick också på musiklinjen i övnings­skolans gymnasium. Under ett par år på Lärkkulla blev elbasen hennes instrument. Efter det kom hon in på Musikhög­skolan i Malmö på första försöket. Där ­spelar hon numera också kontrabas. – Jag hade inte tänkt mig att musiken skulle bli ett yrke. Men efter ett halvår i Karis började jag få jobb och sedan har det fortsatt. I och med att det var i södra Finland hennes professionella musikerbana fick sin början, är det också där hon haft flest jobb hittills. I sommar och i fjol somras hörde hon till musikerna på Raseborgs Sommarteater. – Jag har blivit allt mer intresserad av teatermusik och musikaler. Jag tycker om teatervärlden och trivs mycket bra i den miljön. Så det är nog där jag skulle kunna tänka mig att jobba i framtiden, säger Emilia. Fast visst undrar hon ibland om det är musiker hon vill vara resten av livet. Det är ett yrke som kräver mycket. Ett alternativ då hon?funderade på sin utbildning var medicin. Närmast ska hon i alla fall klara av sin utbildning på Musikhögskolan i Malmö. Efter någon vecka hemma i Vasa återvänder hon dit det här veckoslutet. Hon har tre år kvar ­innan hon kan ta sin magisterexamen.