I brist på stöd för Natomedlemskap bör Sverige samarbeta med Finland och höja försvarsanslaget kraftigt, skriver tre försvars­experter söndagens nummer av Dagens Nyheter. Major Carl Bergqvist, örlogskapten Niklas Wiklund och Johan Wiktorin, ledamot av Kungliga krigvetenskapsakademin, summerar sina tankar i debattartikeln genom att konstatera: ”Vi måste var och en ta ställning till vad som är livets nödtorft. För vår del ­ingår tyvärr en mantel och ett svärd i denna. Då Sverige och ­Finland har valt att stå utanför allianser kan vi inte lita på att ­någon kommer till vår räddning, utan att vi har gjort egna upp­offringar. Få vill hjälpa den som inte vill hjälpa sig själv.” Skribenterna tecknar en bakgrund där det pågår en omfördelning av ekonomisk makt från väst till öst. Kreml räknar med att Europa blir svagare för varje år och att USA kommer att tvingas rikta sitt fokus på Asien för att bevaka kinesisk expansion. De tre försvarsexperterna konstaterar också att den militära verksamheten i Östersjöområdet och kring Arktis ökat de ­senaste tio åren. Och att den kommer att fortsätta öka, eftersom det är här som Ryssland och Nato är närmast varandra. Samtidigt förstärker USA nu Norge, Polen och de baltiska staterna med tyngre materiel och genomför flera övningar. Förutom aktiviteterna i Ukraina rustar Ryssland som bäst upp gamla baser och genomför allt oftare stora och komplexa övningar i vårt närområde. Eftersom det inte heller i Sverige finns något folkligt eller parlamentariskt stöd för att gå med i Nato samtidigt som den politiska viljan att i nämnvärd grad öka försvarsbudgeten, föreslår skribenterna att Sverige borde ingå ett försvarsfördrag med Finland om gemensam försvarsplanering och gemensam användning av både militära och civila resurser i krig, kriser och katastrofer. Också president Sauli Niinistö har initierat en försvars- och ­säkerhetspolitisk förutsättningslös debatt i Finland och aktivt lyft fram det militära samarbetet med Sverige. Olli Kivinen skrev i Helsingin Sanomat (15.4) att Sverige har en nyckelroll i det nordiska försvarssamarbetet, men satt svenskarnas egna beräkningar visar att landet inte ens klarar av att försvara sig själv. Därigenom är det inte så mycket att falla tillbaka om tanken är att på ett avgörande sätt stärka Finlands totala försvarsförmåga. Kivinen ser därför det nordiska försvarssamarbetet som något av en avledningsmanöver om målet är att stärka försvarsförmågan. Ett djupare försvarssamarbete fyller inte det militära vakuum som finns i området. Finlands nuvarande Rysslandsstrategi har hittills varit framgångsrik: en lågmäld och pragmatiska taktik som innebär dialog och goda handelsförbindelser. Men oron sprider sig. I Svenska dagbladet (7.8) skrev Folkpartiets ordförande Jan Björklund och SFP:s ordförande försvarsminister Carl Haglund en debatt artikel med rubriken Våra länder hör hemma i Nato, där de konstaterade att ett logiskt nästa steg för Finland och Sverige är en seriös diskussion om ett medlemskap i Nato. Utan medlemskap i en militärallians finns enligt Björklund och Haglund inga garantier för att våra länder skyddas vid en konflikt ?i vårt närområde. De ser Nato som en allians som kan försvara ­sina medlemsländer, men framför allt försvara vårt pluralistiska och öppna samhällssystem. Är det så man ska se Nato, som en sorts brandförsäkring som samarbetet med Sverige inte kan erbjuda?