Förra veckan kom nyheten om att staden måste reservera 1,5 miljoner euro för att eftervården och kontrollen av Sunnanviks avstjälpningsplats sköts i enlighet med miljötillståndets villkor. Det handlar varken om straff eller om böter på grund av att tekniska verket skulle ha slarvat eller gjort något fel. Garantisumman är lagstadgad och en normal rutin i sådana här sammanhang. – För avstjälpningsplatser är den obligatorisk, säger Jari Tolppanen, miljöråd på Västra och Inre Finlands regionalförvaltningsverk. Det händer hela tiden saker både på och i den gamla soptippen. Avfallsberget är täckt med morän, aska, morän, och lerjord. Ytterst finns ett lager mylla. Till det yttre är skalet färdigt till ungefär 80 procent, enligt Antti Ruokonen, ingenjör på tekniska verkets kommunteknik. Han är en av dem som ser efter hur den gamla tippen mår. – Skalet ska vara färdigt 2018, säge­r han. Anledningen till att täcket blir färdigt så långsamt är att materialet som används i huvudsak kommer från stadens egna markbyggen. I­bland är det fler, ibland färre, som är i gång. Högst uppe på berget, cirka 20 mete­r ovanför havsytan, finns ett område där växtlagret fortfarande saknas. Marken täcks av ett ler­lager som det inte växer någonting på. Inne i avfallsberget bubblar det bokstavligen. När soporna jäser och ruttnar bildas metangas som tas tillvara med hjälp av ett rörnät. Gasen leds till bostads­mässområdet där det finns en mikroturbin som producerar el. I fjol blev det 2,6 gigawattimmar. Det motsvarar mer än väl årsförbrukningen i 100 eluppvärmda småhus. Gasproduktionen kontrolleras och servas av företaget Sarlin som är specialist på miljöteknologi. Kontroller utförs fem gånger per år. I avfallet som sakta bryts ner bildas lakvatten som innehåller en rad inte så hälsosamma ämnen och kemikalie­r. Lakvattnet samlas upp av ledningssystem och pumpas upp för att renas. Reningsverkets mest synliga del är videfiltret som lakvattnet leds till. Det rinner ner genom tre tjocka lager av vide via två bassängsystem och vidare ut i en kärrlik sankmarksbädd. Därifrån rinner vattnet ut i Gamla Vasa kanal. Prover av lakvattnet tas på ett tiota­l punkter längs hela reningsprocessen. Det sköts av stadens miljö­laboratorium som också analyserar proverna. – Processen verkar fungera som det ska. Vattnet som rinner ut i kanalen och Södra stadsfjärden är rent, säger Antti Ruokonen. Det är han som sammanställer årsrapporterna om den gamla avstjälpningsplatsens tillstånd. Avvikelser i processkontrollen, sättningar och andra markförändringar ska genast rapporteras till NTM-centralen och Vasa stads miljöcentral.