De finländska damerna ledde landskampen med fyra poäng (196-192) inför avslutande 1500 meter. Det var upplagt för ett drama som också i allra högsta grad gav de 26 000 åskådarna valuta för pengarna i söndags. Alla förväntade sig en promenadseger för Meraf Bahta. Svenskan sprang ju i torsdags sträckan på fenomenala 4.01,34 i Zürich. Eriksson sålde sig emellertid dyrt och kilade i ett tidigt skede in sig mellan de två motståndarna i täten. När Bahta stack skruvade också Eriksson upp tempot och på det sista varvet täppte hon till den lucka som hade uppstått. På upploppet pressade hon Bahta nästan sida vid sida och svenskan fick tänja på steget för att greja segern. Hon vann på 4.10,67 och var därmed bara 38 hundradelar före Eriksson i mål. Hinderässet från Nykarleby fick tiden 4.11,05 och förbättrade det egna rekordet med ungefär fyra och en halv sekunder. Hon sprang tidigare i sommar på 4.15,75. De två andra blåvita löparna hade dessvärre en sämre dag på jobbet. Karin Storbacka såg stum ut redan efter 700 meter och slutade sist i fältet på 4.28,30. Men då också Sara Kuivisto styvnade illa på slutet passerades även hon av Lovisa Lindh. Svenskorna vann "finalgrenen" med 14-8 och därmed hela landskampen med 206 mot 204 pinnar. Sandra Eriksson är - den stronga insatsen till trots - besviken när hon möter pressen efteråt. – Det här handlade inte om min prestation. Det här är en lagtävling och vi skulle ju vinna landskampen. Det här grämer mig verkligen. Publiken är något som Sandra Eriksson säger att hon inte brukar ha så bra koll på, men det var många som fick gåshud på Olympiastadion när hon pressade Bahta på upploppet. Jublet gick inte heller av för hackor. - Det var svårt att missa det, säger Eriksson. Men hon är realist när hon tittar tillbaka på tvekampen med Bahta. - Bahta är många sekunder bättre än jag, sedan spelar det ingen roll hur pigg eller fräsch jag känner mig. Men jag skulle gärna ha velat ha en, eller helst två poäng till i dag. Det märkliga är att hon förmådde förbättra det personliga rekordet med långt över fyra sekunder trots att hon varit extremt belastad de senaste dagarna. - Det är svårt att tro att jag sprungit tre lopp på fyra dagar. Det gick så lätt i dag. Men nu har hon inga fler riktigt tuffa tävlingar på schemat den här säsongen. - Det känns nästan lite surt att avsluta säsongen nu, men jag slutar hellre när jag är på topp än att jag gör det med en dålig tävling. Karin Storbacka hade en tung resa från start till mål. Nu hade hon sju sekunder upp till femman Sara Kuivisto och hon brukar inte förlora med sådana differenser i landskampen. - Det var pinsamt att jag sladdade och blev så långt efter, säger Storbacka. Hennes säsong är definitivt över. Nu blir det att undersöka den trilskande foten i magnetröntgen. - Jag hade ju tänkt hoppa tresteg i SFI-serien, men det har man bestämt avrått mig från att göra.