Ett maktskifte väntar i Sverige, men politiskt har landet målat in sig i ett hörn. Efter att den rödgröna oppositionen vann söndagens riksdagsval enbart genom att hålla ställningarna jämfört med valet 2010, och regeringen bestående av högerblocket Alliansen tappade tio procentenheter av sitt understöd, är bägge blockens understöd så svagt att ändamålsenligheten med en blockbaserad regeringsbildning kan ifrågasättas. Det rödgröna blocket bestående av Socialdemokraterna (S),Miljöpartiet (MP) och Vänsterpartiet (V), har nu ett understöd på 43,7 procent. Understödet för Alliansen, bestående av Moderaterna (M), Centern (C), Folkpartiet (FP) och Kristdemokraterna (D), stannade på 39,3 procent. Valets stora vinnare, de nationalistiska Sverigedemokraterna (SD), samlade 12,9 procent av rösterna och förstärkte därmed sin vågmästarroll. Men såväl den kommande regeringsbildaren sossarnas partiledare Stefan Löfven som den avgående statsministern och parti-?ledaren Fredrik Reinfeldt (M) har bedyrat att de inte kommer att befatta sig med SD. Precis som efter förra valet med andra ord. En matematisk analys visar att det finns en vinnare och en förlorare i det svenska valet: Moderaterna tappade 6,9 procentenheter av sitt understöd medan de nationalistiska Sverigedemokraterna (SD) gick framåt med 7,9 procentenheter. I valanalyserna på söndagskvällen förklarades en del av SD:s framgång med att partiets restriktiva syn på invandringspolitiken lockat väljare från Moderaterna och värdekonservativa socialdemokrater. Det skulle i så fall betyda att invandringspolitiken avgjorde valet. Det fällde regeringen men innebär inte att invandringspolitiken skulle ändras eftersom SD är politiskt isolerade och enigheten stor bland de övriga partierna. Men ser vi hur det gått i Finland behöver man inte vara speciellt synsk för att förutspå en stramare syn på såväl arbetskraftsinvandringen, där S har arbetstagarförbundet LO flåsande i nacken, som flyktingmottagningen där kanske moderaterna nog innerst inne vill återfå sina marginalväljare. The Economist förundrar sig över att väljarna är otacksamma trots att Sverige troligtvis varit den mest lyckosamma ekonomin i Europa de senaste tio åren. Ökningen av BNP har överskuggat såväl Storbritannien, eurozonen som USA. Finansmarknadens dom över valresultatet kom genast på måndagsmorgonen då Stockholmsbörsen inledde med en nedgång, också värdet på kronan föll medan marknadsräntorna steg. Trots att den finländska sixpack-regeringen inte varit speciellt handlingskraftig och inte klarat av att reda ut ekonomin, har de svenska politikerna börjat inse att det nuvarande blockpolitiksbaserade systemet med svaga minoritetsregeringar har kommit till vägs ände och kräver nya lösningar. Stefan Löfven kommer givetvis att försöka få ihop en minoritetsregering inom sitt block, men frågan är om den ens klarar de första omröstningarna. Annars är det nyval som väntar. Ett nyval där Moderaterna kan ta ny fart med ett nytt ansikte, eftersom Fredrik Reinfeldt stiger åt sidan. Den sortin kan också vara nyckeln till en ny tidsperiod inom svensk politik, eftersom det samtidigt kan frigöra de små partierna inom Alliansen till att söka nytt utrymme för tillväxt i en förändrad politisk miljö. Det ser ut som om Sverigedemokraternas framgång kommer att förnya den svenska politiken. Men kanske inte på det sätt de tänkt sig.