Antti Törmänen har återvänt till Finland och han är sitt sedvanliga lugna, leende jag. Efter att ha fått sparken från schweiziska toppklubben SC Bern har Törmänen ersatt Raimo Summanen i ett Helsingfors IFK där mycket är nytt. Lagkaptenen och klubbikonen Ville Peltonen har lagt skridskorna på hyllan, laget har föryngrats och lokalkonkurrenten ­Jokerit hoppas numera på jubel och rubel i KHL. HIFK har fått en bra start på ligasäsongen. Först vände man 0–2 till 3–2 hemma mot Blues i torsdags och i söndags fick självaste regerande mästarna Kärpät stryk i Raksila. HIFK spikade upp imponerande 1–4 på tavlan i Uleåborg. I kväll gästas kamraterna av Sport. Ni förlorade mot Sport i träningsmatchen på Kopparön. Vilka lär­domar gav matchen om ditt lag? – Vi lärde oss en hel del om våra individer i och med att vi fick se hur de presterar efter fem timmar i buss, ­säger Törmänen. – Vi fick oss också en vink om hur motståndarna kommer att spela under säsongen. De här två lärdomarna var det viktigaste resan gav. Hur stor förändring innebär det att byta Schweiz mot Finland? – Det är klart att det är en stor ­förändring. Jag känner inte de egna spelarna så bra ännu och vet inte hur motståndarna spelar och med vilka lag. Fingertoppskänslan finns inte ännu. – Jag har varit borta från Finland i fyra år och under den tiden har många fina spelare växt fram i FM-ligan. Många har stora roller, en del har mindre. Vilka är de spelmässiga skillnaderna när man jämför schweiziska ­ligan med den finländska? – Spelet är mycket mer taktiskt i Finland. I Schweiz handlar det mer om full fart från ena ändan av rinken till den andra. Det är intensivt och det händer allt möjligt. Börjar Helsingfors kännas som hemma? – Jodå. Det tar väl en vecka efter att man varit ute i världen, sedan känns det som att jag varit här hela livet. HIFK landar fjärde högst enligt Veikkaus odds om vem som tar hem grundserien. – Folket vet, haha. Det är väl någon panel som har räknat på det där, men det låter ju ganska bra. Vad avgör i grundserien? – Jämnheten. Man måste kunna hålla nivån och ro hem matcherna kväll efter kväll. Under ordinarie speltid eller i straffläggningen. Sport förutspås landa på jumboplatsen. Vad tror du om det? – Det är svårt att säga då jag inte sett alla lag ännu. Men Tomek (Valtonen, Sports tränare) sa att Sport ska ta tiondeplatsen och får de allt att fungera finns alla chanser till det. Vad krävs för att en liten klubb ska klara en dylik målsättning? – De måste vara jättestarka på ­hemmaplan. Kopparön måste vara en svår plats för alla lag. – Sedan är alla poäng som kan plockas här och där värdefulla och målvaktsspelet är givetvis väldigt avgörande. Och det får inte bli några djupa svackor, det är viktigt. Vad krävs för att du ska vara nöjd när säsongen är slut? – Om våra individer har gått framåt på ett tydligt sätt och det syns i vårt spel är jag nöjd. Och då kommer det även att synas i resultaten. Det handlar om hur mycket jobb vi gör och att vi visar tillräcklig vilja. Ett hurdant steg är HIFK för din karriär? – Jag vet inte om det är neråt, uppåt eller åt sidan eller om jag går i cirklar. I slutändan ska man väl i alla fall med god grund kunna påstå att jag är ishockeytränare till yrket. Vilka är dina målsättningar? – Svårt att säga. Jag har varit tre år i en organisation som har Europas största publiksnitt. Ska jag högre upp är det NHL … Men tja … Jag fokuserar på att jobba stenhårt varje dag, gräva där jag står. Sedan får man se vart det bär, och dit det bär hoppas jag att jag går med glädje.