Skottland röstar om självständighet i dag. Och kineserna är ­oroliga. Varför bryr sig kineserna om vad som sker i Edinburgh, Glasgow, Aberdeen, Dundee och liknande ställen? Och varför skulle vi ­intressera oss för det? Därför att det finns frågeställningar i den skotska folkomröstningen – liksom i alla andra självständighetssträvanden – som är så allmänna att de väcker intresse på bred front, i många länder. Utom i huvudstadsregioner, där samma frågeställningar väcker oro eller till och med skräck. Separatister är varje centralregerings mardröm, i Peking och på annat håll. Hur skulle det kantänka gå om alla började tänka själva, insistera på att styra sig själva? Starkt förenklat finns det två svar på den frågan. Det skulle bli anarki. Eller demokrati. För den demokratiska grundtanken är ju att alla ska uppleva sig som likvärdiga, med jämförbara påverkningsmöjligheter. Men ­eftersom samhällsbyggandet ohjälpligen resulterar i en makt­pyramid utfaller det inte så i praktiken. Fast det finns samhälls­pyramider av olika sort. Ganska platta sådana och motsatsen, s­petsiga isberg med plats för ytterst få på toppen. De som propagerat för ett ja-resultat i dag anser att Skottland skulle må bättre i praktiskt taget alla avseenden utan den b­rittiska överrocken. De som propagerat för ett nej-resultat har använt s­loganen ”Bättre tillsammans”. Suger de där borta i huvudstaden ut oss? Skulle vi ha det så ­mycket bättre dem förutan? Det är frågor som, i mer eller mindre populistisk utformning, ställs i många regioner. Men svaren på de frågorna måste ovillkorligen vara sakliga, ­baserade på ekonomiska och andra fakta. Det finns många trådar av ömsesidigt beroende som man inte får syn på vid första titten. Samtidigt som man ger berättigt utrymme för omsorgen om och försvaret av den egna regionen måste man skänka det a­llmänna ansvaret, solidariteten med en något större helhet, en tanke. N­orra Italien skulle gärna kasta loss från det kaotiska och avsevärt f­attigare södra Italien. Hur ädelt är det? Vasaregionen är en av de allra mest välmående regionerna i Finland. Vilket är vårt ansvar för de finländska regioner där framtiden ter sig avsevärt dystrare? Finns det? Bör det finnas? Regioner där läget kan sammanfattas med en sann historia från en kommun nära östgränsen. På orten finns ett kafé med en fin gammal Pajazzo som funnits där i alla år. En dag är den borta och besökaren frågar innehavaren varför. ”Pelaaja kuoli”, svarar han korthugget. Han som spelade dog. ”Separatistiska” strävanden är uttryck för folks vilja att hålla sin egen landsända vid liv, sin egen särart vid liv. Det kan vara en följd av regelrätt förtryck, i värsta fall med vapenmakt, eller ekonomisk misskötsel. En av dem som kommer att rösta nej till ett själv­ständigt Skottland i dag, Jane Solomonson (VBL i går) säger att hon inte ser någon genuin folklig självständighetsrörelse i Skottland. Missnöjet är enligt henne en följd av politikernas inkompetens. Skottarna har valt att i sin folkomröstning inkludera både unga medborgare, 16 år fyllda, och alla som är bosatt inom det h­istoriska Skottland, oavsett var de är födda, vilken färg de har eller vilket d­eras ursprungliga modersmål är. Det är ett par av de faktorer som känns bra med den historiska omröstning vi antagligen får veta ­resultatet av i natt eller i morgon.