Opinion
19.9.2014
Sextetten som blev en kvartett
Är det energipolitik då vi beställer kärnkraftverk från ett västland och säkerhetspolitik då vi beställer kärnkraftverket från Ryssland?
Regeringen godkände i går Fennovoimas kompletteringsansökan med rösterna 10–7. TVO:s ansökan bordlades som väntat. Frågan går nu vidare till riksdagen.
Beslutet innebär att De gröna lämnar regeringen. Formellt tar De grönas beslutande organ ställning i frågan i morgon, men i praktiken är saken klar.
Det innebär att den regering som först bestod av sex partier, sedan fem partier och nu fyra partier, kommer att sitta kvar fram till riksdagsvalet i april nästa vår, förutsatt att de klarar omröstningarna. Men några stordåd ska man inte vänta sig. Regeringspartierna har nu en ytterst knapp majoritet i riksdagen: 102–98.
De grönas sorti betyder inte att kärnkraftsfrågan skulle vara slutbehandlad. Debatten kommer garanterat att leva vidare.
Det såg De grönas ordförande, miljöminister Ville Niinistö, till då han i onsdags i en intervju för The Financial Times konstaterade att Finlands utrikespolitik inte styrs av våra egna värden utan av att vi noggrant försöker agera så som ryssarna vill och att det för oss tillbaka till 1970-talet.
Enligt Niinistö är beslutet att bevilja Fennovoimas principtillstånd för att bygga ett kärnkraftverk ett tecken på att Finlands utrikespolitik håller på att finlandiseras.
Inte heller Svenska folkpartiets ordförande försvarsminister Carl Haglund är entusiastisk över Fennovoima. För Haglund väger de säkerhetspolitiska aspekterna tungt.
”Skulle vi fälla Fennovoima med hänvisning till samarbetet med ryska Rosatom så skulle det vara ett allvarligt säkerhetspolitiskt val och en ganska tydlig och stark markering mot Ryssland i en fientlig bemärkelse”, konstaterade Haglund i onsdags.
Haglund sade också att vi genom ett nej skulle visa att vi inte tycker att Ryssland är en trygg granne, att vi inte vill samarbeta med ryssarna, och att Ryssland inte längre duger som samarbetspartner i energipolitiken. Kunde det leda till problem när det gäller samarbetet inom till exempel gas- och uranförsörjningen?
Kan det sägas tydligare? Reta inte upp Ryssland.
Förutom de principiella invändningarna är det naturligtvis närheten till riksdagsvalet som styr De grönas agerande i kärnkraftsfrågan. Men det är ändå intressant att Ville Niinistö så hårt går åt landets utrikespolitiska ledning genom sitt tal om finlandisering.
Därför måste man fråga sig vad han egentligen tycker är energipolitik och vad som är säkerhetspolitik.
Är det energipolitik då vi beställer kärnkraftverk från ett västland och säkerhetspolitik då vi beställer kärnkraftverket från Ryssland?
Varför har inte De gröna reagerat på tidigare beslut rörande rysklevererade kärnkraftverk? Eller det faktum att vi importerar olja, gas och elektricitet från Ryssland. Är det energipolitik eller säkerhetspolitik? Var finns logiken i resonemanget?
Konflikter kommer och går, och Ryssland förblir vår granne också efter Ukrainakonflikten. Men att som Finland försöka vara alla till lags stöter obönhörligen på trovärdighetsproblem i dessa sanktionstider såväl gentemot EU som mot Ryssland.
Det är nämligen svårt att stå på barrikaderna för ett fritt Ukraina om det konkretiseras genom ett man samtidigt bygger ett ryskt kärnkraftverk i Pyhäjoki.
Finland gör det som landet anser sig ha bäst nytta av. Och det finns det olika namn på.
Det intressanta är att De gröna inte gjorde kärnkraften till en energipolitisk fråga, utan till en säkerhetspolitisk fråga.