Många ledande SFP-politiker har under årens lopp haft svårt att förstå och ta till sig ledande Vasapolitikers och -tjänstemäns ­beredskap till tvåspråkiga förvaltningslösningar, speciellt vad yrkes­utbildningen beträffar. När yrkeshögskolan Novia grundades arbetade Vasaborna­ i ­konstant motvind när man ville öppna för en gemensam förvaltnings­lösning för den svenska yrkeshögskolan i Österbotten och den tvåspråkiga Vasa yrkeshögskola. Speciellt Jakobstadsregionen ville ha samarbete med Åbo och sydvästra Finland. Det måste naturligtvis ses mot bakgrunden att Jakobstad blivit lovad ett campus av stiftelsen för Åbo Akademi. Slutresultatet vet vi: Vi fick en Åboledd yrkeshögskola. Men när Åbokretsarna ville gå vidare och gå ihop med Helsingforsbaserade Arcada hade österbottningarnas ögon öppnats. Det blev stopp. Och SFP-eliten insåg att vinden hade vänt. I dag finns det också andra än Vasaborna, speciellt inom Vasa­regionen, som är beredda att skapa en österbottnisk yrkes­högskolekonstruktion som innefattar såväl den svenskspråkiga som den finskspråkiga utbildningen och som naturligtvis skulle­ bygga­ på en långtgående språklig autonomi. Förutsättningarna­ för ­denna utveckling förbättras avsevärt när båda yrkeshögskolorna lokaliseras till högskoleområdet i Brändö med delvis gemensamma­ ­lokaler. Orsaken till dessa Vasaspecifika lösningar har att göra med den speciella situation bägge språkgrupperna befinner sig i. Om den svenska yrkeshögskolan leds från södra Finland och den finska riskerar att hamna under Seinäjokiledning försvåras möjlig­heten att skapa utbildningar som gynnar den ekonomiskt starka Vasaregionens arbetskraftsförsörjning. Samma tankegångar kan tillämpas för yrkesutbildningen på andra stadiet, det vill säga den svenskspråkiga Yrkesakademin och det tvåspråkiga Vasa yrkes­institut. Vi har alltså en situation där bägge språkgrupperna vinner på att samarbeta eftersom det garanterar det lokala inflytandet. Man ska heller inte glömma att undervisningen av de finsk- och svenskspråkiga eleverna sker separat på elevernas modersmål. ­Sedan erbjuds frivilliga kurser så att man lär sig yrkesvokabulären på det andra språket. Allt för att ge eleverna en stark position på arbetsmarknaden. Det flerspråkiga och mångkulturella Vasa och Vasaregionen har många språkligt pragmatiska utbildningslösningar: Vasa har enspråkiga förvaltningar för arbetarinstituten medan Korsholm har ett tvåspråkigt medborgarinstitut. Vasa övningsskolas engelskspråkiga IB-linje tar in såväl svensk- som finskspråkiga elever och andra språk förstås, musikinstituten är tvåspråkiga liksom juristutbildningen. Vasa har samlokaliserad gymnasieutbildning och som sagt snart en samlokaliserad yrkeshögskoleutbildning. Tack vare den språkliga vinn-vinn-situationen har denna modell fungerat i Vasaregionen. Men det betyder inte att den lämpar sig i övriga delar av Svenskfinland i en situation där målet är att säkerställa den svenskspråkiga utbildningen. För Vasaregionen är det naturligt att bygga vidare på denna pragmatiska tradition eftersom regionen bara kan ha ett övergripande mål: Att utifrån självständiga österbottniska utbildningslösningar skapa bästa möjliga utbildningsförutsättningar för regionens ungdomar och regionens framgångsrika företag och övriga arbetsliv. Det utesluter inte djupgående samarbete med övriga utbildningsenheter i Svenskfinland och på andra sidan Kvarken. Tvärtom.