Det här är en argumenterande text. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna. Det är snudd på omöjligt att ifrågasätta Brendan Rodgers i vissa kretsar. I andra är det likställt med att svära i kyrkan. I min värld måste det vara accepterat att vara kritisk efter starten i Premier League. Liverpool har exakt samma problem den här säsongen som den föregående. Och säsongerna före det för den delen. Defensiven. När ska Liverpool hitta någon form av stabilitet i försvarsspelet? Och hur? Är Rodgers kapabel till det? I juli medgav nordirländaren att Reds tappade ligaguldet i fjol på grund av en märkbart sämre defensiv än de andra topplagen. – Vi måste bli bättre där. Vi hade bollen otroligt mycket förra säsongen – ändå släppte vi in mest mål, sade Rodgers. Spola framåt två månader. Gräv bland skivorna. Tryck på play. – Defensiven är fortfarande vårt stora dilemma. Vi måste försvara bättre. Vi ska inte försöka vara kreativa, spela boll eller ge motståndaren fasta situationer där nere. Vi måste stå upp bakåt.

Liverpool har inlett ligasäsongen skakigt. Fem matcher, två vinster och tre förluster. Det är inte otänkbart att den första månaden av säsongen kan ha sänkt Liverpools titelchanser då vi summerar i maj. Om defensiven har varit och fortfarande är den gordiska knuten på Anfield, finns det även en elefant som ständigt närvarar i Liverpools omklädningsrum. Vågar Rodgers peta Steven Gerrard snart? Gerrard är en ikon på Anfield. Att han har stannat i en klubb som från hans ungdomsår utvecklats till ett gäng förlorare är beundransvärt. Han hade kunnat flytta för att vinna ligatitlar. Han har stannat. Han älskar den här klubben för mycket. För mycket? Frågan är relevant. Nu är det stundtals plågsamt att se honom spela. Gerrard är fortfarande ledaren, frisparksskytten, straffsparksskytten. Kan någon i England slå en 50 meterspassning bättre? Men det räcker inte. Tiden har sprungit ikapp en Gerrard som i fjol lyckades hålla fasaden uppe genom att dra sig tillbaka till en defensiv mittfältsposition. Nu är Gerrard olovligt trög i fötterna och tappar för mycket boll. Med en svajig backlinje bakom sig blir utfallet förödande.

Bilden av Brendan Rodgers är att han är ett taktiskt geni. Han är extremt slipad och är inte rädd för att testa nya detaljer för att hitta rätt. Under sina två år i Liverpool har han byggt upp ett nytt självförtroende på Anfield. Klubben tror på framgång igen. Men det är knepigt att konkurrera med en Volvo 240 om motståndarna sjunker ner i varsin Ferrari då den gröna lampan tänds. Liverpools trupp andas garage, brännolja och slirande koppling. Chelseas och Manchester Citys luktar ljuvligt. Ingen Wunderbaum från bensinmacken, precis. I fjol kunde Liverpool matcha i prestanda tack vare Luis Suarez individuella briljans. Efter försäljningen av stjärnan har klubben växlat ner – samtidigt som planen är att växla upp. I veckan gav staden tummen upp för att bygga ut Anfield med knappt 15?000 platser. Projektet ska inledas nästa år. Utvidgningen ger klubben större intäkter – hälsosamt med tanke på att Uefa har börjat syna klubbens ekonomiska balans efter sommarens värvningskarusell. Pengarna som snart strömmar in måste satsas rätt. Att sätta 25 miljoner på Dejan Lovren är usel business.

Tv: Liverpool – Everton, på lördag kl. 14.45 i MTV Sport 1.