Hur många finländska företag kommer att gå omkull innan vi får fram ett nytt Nokia? Ett hundratal, ett tusental eller tiotusental? Kanske ännu flera eller, för att svära i kyrkan, kanske vi aldrig ens får fram ett nytt Nokia? Svaret vet ingen. Grovt sett ansöker mellan 100 och 300 finländska företag om konkurs varje månad. Förra veckans torsdag publicerade Vasa­bladet en nyhet om att antalet konkurser minskat något. Det ­gällde ändå bara årets första åtta månader. Ser man på ett annat tids­perspektiv kan man lätt komma till en annan slutsats. För en företagare kan en konkurs innebära stora ekonomiska­ problem. Det kan också vara en stor känslomässig påfrestning. Det finns de som hävdar att en konkurs negativt sett känslomässigt ­endast toppas av en nära anhörigs bortgång, svår sjukdom eller skilsmässa. Vi kan hoppas att det inte är sant för ett bolag kan aldrig ­vara lika mycket värt som människor och människorelationer. Vad kan samhället då göra för att lindra bördan? En sak är att ­göra det lättare att få skuldsanering så att färre inte över huvud ­taget behöver genomgå en konkurs. En annan sak är att bygga strukturer som gör att företagaren inte förlorar taket över huvudet bara för att det gick åt skogen. En viktig sak är att på olika sätt ­stödja före­tagaren att komma i gång igen. Många erkänt duktiga entreprenörer har en konkurs bakom sig. I det här sammanhanget lyfts USA ofta fram som en föregångare. Där ser många det som ett plus i kanten att ha genomgått en konkurs. Det är säkert också sant att en konkurs kan lära mycket. Det som inte dödar, härdar. Detta förutsatt att man orkar resa sig igen och kämpa vidare. Som namnet företagare antyder handlar företagande om att försöka. Finskans ord ”yrittäjä” säger kanske ännu mera om vad det innebär. Alla som vågar försöka borde uppmuntras. I andra sammanhang säger man till och med ”friskt vågat, hälften ­vunnet”. Det är den mentaliteten vi borde eftersträva också i närings­livet. Risktagandet, åtminstone ett kalkylerat sådant, behövs för att ett företag ska överleva. Företagen och företagarna behövs för att ­bära upp välfärden. Det görs försök att ändra attityderna. Redan för några år sedan utnämnde en grupp unga företagare den 13 oktober till en internationell dag för misslyckande. Med jippot, vars idé härstammar från USA, vill man få fram budskapet att Finland behöver ett klimat som stödjer risktagande. Dagen och jippot lyfter också fram att man genom att misslyckas kan lära sig otroligt mycket. Samma budskap får man även höra av Vasalärare som lär ­elever företagande. Den läroprocessen går ofta ut på att eleverna själva startar ett företag och sedan också driver det. En vanlig kommentar i de här sammanhangen är att det är de elever som misslyckas mest med sina företag som får de största lärdomarna. För en företagare finns alltid risken att misslyckas. Speciellt om man försöker sig på något helt nytt är risken stor att det går åt ­pipan och man blir utskrattad. Det kan hända den bäste och det är bara att med högburet huvud resa sig igen. Det är bättre att våga försöka och misslyckas än att inte våga över huvud taget. Säkert fanns det också de som skrattade när en viss stövel­tillverkare började göra mobiltelefoner. Säkert fanns det också de som fnyste åt Vacons grundare när de började utveckla egna ­produkter. Åtminstone i de fallen har skratten fastnat i halsen.