Opinion
2.10.2014
”Vi ska ha mer för vi har mest”
Staten bör främst satsa skattebetalarnas pengar – alla skattebetalares – där de bästa skattebetalarna finns. Det vill säga i Grankulla. Eller?
SFP-avdelningen i Smedsby-Böle, Korsholm, satte sig för ett år sedan ner och skrev ett brev till kommunstyrelsen. Det har nu, sent omsider, behandlats av sagda styrelse. Innehållet refererades i gårdagens VBL.
Innan avdelningens styrelse började skriva hade styrelsemedlemmarna räknat och kommit till att ”över en tredjedel av kommunalskatten betalas av personer med hemvist i Smedsby-Böle”.
Det framläggs sedan som ett argument för ökade satsningar i kommunens centrum. Åt den som har skall varda givet. Där det redan finns pengar ska det satsas mer pengar, eftersom det strikt ekonomiskt lönar sig bäst.
Kommunen bör ”med hänsyn till det prekära läget för kommunens ekonomi” prioritera att i första hand få fler skattebetalare till Smedsby-Böle. För att komma därhän ska planerade bygginvesteringar och tomtplaner i kommunens centrum påskyndas och framtida investeringar koncentreras dit.
Det är en intressant logik. Blir någon automatiskt en god skattebetalare (inkomst över medelnivån) bara för att man slår ner sina bopålar i just Smedsby-Böle? Smittar hög inkomst? Eller ska man planera/bygga så att bopålarna kan fås ner enbart av dem som har stor ekonomisk kraft i släggan?
Är det mängden inflyttare som ska göra skillnad, eftersom det är ett faktum att tomter i centrum går åt lättare än i periferin? Eller det faktum att massdriftsfördelar gör service som dagis och skola billigare i Smedsby-Böle?
Avdelningens ordförande Samuel Broman och Monica Sirén-Aura, kommunstyrelseledamot, debatterade skrivelsen i Radio Österbotten i går. Förenklat kan man säga att den ena pratade ekonomi, den andra politik.
Samuel Broman höll fast vid att hela kommunen ekonomiskt skulle tjäna på att (ytterligare) koncentrera sina satsningar till kommunens centrum. Om kommunen vinner ekonomiskt vinner också alla kommuninvånare, var hans i och för sig rimliga tes.
Men i beräkningen ingick inte den befolkningsavtappning som kan bli följden ifall andra delar av kommunen försummas och Smedsby-Böle göds ytterligare. Det finns ingen garanti för att den som överger en sidoby med haltande service väljer att flytta till samma kommuns centrum. Det finns heller ingen garanti för att glada privata investerare står i kö för att överta kommunala byggnader som inte längre behövs, ifall centralisering blir ledordet.
Den demokratisk-politiska analysen av budskapet i skrivelsen lyste med sin frånvaro.
Monica Sirén-Aura såg lokalavdelningens skrivelse dels som ett uttryck för en gammaldags bypolitik, dels som ett uttryck för ett modernt nyliberalt ”jag och de mina”.
En lokalavdelning inom ett politiskt parti ska givetvis tala för den ort där avdelningen verkar. Men den ska göra det som en del i en helhet, med respekt för allas lika värde.
Föreställ er att ett riksparti skulle tala för att statens pengar i huvudsak ska spenderas i de kommuner där de bästa skattebetalarna finns. I centrum, där utdelningen på investeringen blir störst. Absolut inte i något avlägset Österbotten. Skattepengarna – både höginkomsttagarens (förhoppningsvis) mer frikostiga bidrag till den gemensamma skattekistan och änkans lilla skärv – borde användas i Grankulla.
För det skulle vara ”bra för oss allihopa.”
Verkligen?