HUR PÅVERKAS JAKOBSTADSREGIONEN?
Pehr Löv, före detta riksdagsman för SFP, är en av de som vill veta huruvida Jakobstadsregionen också i fortsättningen kan rå om sitt eget hus.
Löv anser att Jakobstadsnejden, med 43 000 invånare, lyckades i KSSR-processen bilda ett värdkommunområde, som tillhandahåller hela vårdkedjan.
Socialomsorg, primärhälsovård och specialistledd sjukvård på basnivå produceras enligt Löv i dag effektivt i jämförelse med riksmedeltal. Han anser också att befolkningen är mycket nöjd med servicen. Därför skulle Löv helst se en fortsättning i egen regi:
Kan detta ämbetsverk ändras till samkommun direkt underställd centralförvaltningen i Åbo? Samarbetsytorna skulle förstås behållas till både Vasa och Karleby.
GÖRAN HONGA har inte mycket hopp att ge.
– Lagförslaget och strukturmodellen utgår från att nuvarande modell slopas. Den produktionsansvariga organisationen måste kunna hantera allt från lätt åldringsvård till avancerad sjukvård.
Det tyder enligt Honga på att en samkommun i hela Österbotten är det mest troliga och att man inom denna samkommun kommer överens om hurudan service som erbjuds i Jakobstadsregionen.
JUKKA KENTALA säger att Vasa
i sina utlåtanden har lyft fram ansvarskommunen som en möjlig modell för produktionsområdena.
– Jakobstadsregionens öde är
i händerna på hur dessa produktionsområden ordnas framöver.
ULLA-MAJ WIDEROOS bedömer att de vårdproducerande enheterna blir totalt 15–30 till antalet och att Jakobstadsregionens vårdservicenivå fastställs av det vårdområde dit kommunerna hör.
En anställd inom vårdsektorn i Jakobstadsregionen har också en fråga som gäller Jakobstad:
Hurudan sjukvårdsservice kan realistiskt finnas inom nuvarande Jakobstads social- och hälsovårdsområde om Jakobstad, Pedersöre, Nykarleby och Larsmo ingår i Åbo vårdområde?
GÖRAN HONGA hänvisar till att besluten om Jakobstadsregionen fattas av den producerande samkommunen.
– En realistisk gissning skulle vara all socialvård, all primärvård, en del poliklinisk vård från den specialistledda vården, en del dagkirurgi som inte kräver dygnet runt jour jämte psykiatrisk öppenvård.
En tredje läsare undrar hur det går för jouren i Jakobstad: Jag vill veta när det blir klart hur det kommer att gå för jouren i Jakobstad? Och hur blir det med stödfunktionerna på sjukhuset, som till exempel patientbyrån? GÖRAN HONGA säger att nämnden för värdkommunen snabbt måste ta ställning till jourfunktionen eftersom jourförordningen träder i kraft från årsskiftet. – Stödfunktionerna berörs inte i detta skede men sedan blir upp till de nya producerande organisationerna hur servicen ordnas. Har patienten också i fortsättningen möjlighet att fritt välja var man vill bli vårdad, också över vårdområdesgränsen? – Ja. Patienten får fortsättningsvis fritt välja, säger Honga.
EKONOMIN: HUR MYCKET PENGAR SPARAR VI?
Två läsare, Klaus Salonen och Leif Ekman, ställer tre frågor:
Hur mycket räknar man med att spara med reformen?
Varför presenteras inga ekonomiska kalkyler?
Finns det över huvud taget några ekonomiska kalkyler?
GÖRAN HONGA, direktör för Vasa sjukvårdsdistrikt, säger att det inte finns exakta kalkyler i detta skede, endast en universitetsanalys om att integrationen i bästa fall kunde spara cirka 700 miljoner euro.
– Vi har gjort egna analyser på Vasa sjukvårdsdistrikt om att omorganiseringen kunde spara upp till 60 miljoner euro av totalt 604 miljoner euro år 2012, det vill säga cirka 10 procent, genom att de billigaste modellerna i landet i bruk.
Enligt Honga har regeringen haft som uttalade mål att stävja kostnadsökningen, inte att skära ner kostnaderna.
JUKKA KENTALA, vård- och omsorgsdirektör i Vasa, tillägger att personalkostnaderna utgör 70 procent av hälsovårdens tiotalkostnader och att eventuella besparingar beror på hur de strukturella förändringarna utfaller.
– Det finns heller ingen enighet kring beräkningarna. Dessutom beaktar de bara delar av helheten.
ULLA-MAJ WIDEROOS, Svenska folkpartiets enda representant i den parlamentariska arbetsgruppen, säger att hennes grupp inte har gjort några beräkningar.
– Personligen tror jag inte att vårdreformen direkt sparar pengar, men nog att den kan dämpa kostnadshöjningarna. Dock pågår olika utredningar om hur man skall finansiera vården i framtiden.
MIKKO OLLIKAINEN, projektarbetare:
– I en förhandsutvärdering av lagens konsekvenser som Institutet för hälsa och välfärd gjort uppskattas att ökningen av nettokostnaderna blir 0–2,4 procent. Det förutsätter att integrationen av social- och hälsovården lyckas. Politiska beslut på nationell nivå spelar naturligtvis in. I Kajanaland, där social- och hälsovården redan integrerats, uppskattar de att de gjort en inbesparing på 90 miljoner euro på åtta år. Detta i jämförelse med kostnadsutvecklingen nationellt sett.
En som är anställd inom social- och hälsovårdssektorn och som därför ber om att få ställa sina frågor anonymt funderar på anställningstryggheten: Man räknar med en sparpotential på mellan 16–60 miljoner euro, beroende på modell. I förslaget ingår inget anställningsskydd för personalen. Skall vi alltså räkna med personalnedskärningar i storleksordningen 1 000 personer inom nuvarande Vasa sjukvårdsdistrikts område? GÖRAN HONGA säger att sparpotentialen skall realiseras över flera år. – För att komma till Egentliga Finlands nivå borde hela social- och hälsovården i Österbotten spara 30 miljoner euro. Av det är 16 miljoner euro specialistledd sjukvård och knappa 14 miljoner euro social- och primärvård. Honga påpekar att specialistledda sjukvårdens kostnadsskillnad består av tunga jourkostnader, så kallad övervård och vård på fel vårdnivå. Till exempel ligger hjärtvården sju miljoner euro över landsmedeltalet medan äldre människor och mångsjuka på fel vårdnivå blir två-tre miljoner euro för dyra. Då det gäller socialen och HVC talar Honga om ett behov att avveckla anstaltsplatserna och att utveckla öppenvården och vården i hemmet. – De 1 000 personer som frågeställaren nämner behövs nog också i fortsättningen i och med att befolkningen åldras. Men personalbehovet får inte öka. Vi måste därför jobba smartare. ULLA-MAJ WIDEROOS bedömer att det framöver kommer att behövas mer personal i vården, inte mindre. Åldersstrukturen i samhället och bland vårdpersonalen är sådan.
MOTSTÅNDET: OM KOMMUNERNA SÄGER NEJ?
Pehr Löv, pensionerad riksdagsman för SFP, vill veta vad som händer om det blir hårt motstånd: Hur går det med reformen ifall en klar majoritet av kommunerna ger mycket negativa utlåtanden? Det ser lite så ut trots att universitetsstäderna och en del stora kommuner säkert kommer att förhålla sig positivt. GÖRAN HONGA säger att regeringen har sagt att utlåtandena beaktas i mån av möjlighet. – Hittills har kommunerna motsatt sig alla reformer så frågan är helt politisk. Det är allt skäl att komma ihåg att inget parti ännu motsätter sig reformen, det vill säga förändringen har ett starkt parlamentariskt stöd. Men lagförslaget justeras säkert till en del i behandlingen i riksdagen. JUKKA KENTALA tillägger att frågan inte avgörs på basis av kommunernas utlåtanden medan ULLA-MAJ WIDEROOS i den parlamentariska arbetsgruppen säger att goda förslag beaktas. – Den parlamentariska arbetsgruppen kommer att få ett sammandrag av alla kommuners utlåtanden. Vi är förstås intresserade av att se vilka förbättringsförslag som kommer in. Samtidigt påminner hon om att åtta partiers ordförande har kommit överens om den modell som nu gäller.
VAD HÄNDER MED FASTIGHETERNA?
Rainer Bystedt funderar på vad som händer med fastigheterna:
Om det ska vara en samkommun för Österbotten – hur blir det då med kommunernas fastigheter? Köps de upp? Eller ska det byggas upp ett hyresavtal av typ det vi gjorde med regionala räddningsverket?
GÖRAN HONGA:
– Fastigheterna är tänkt att kvarstå hos de gamla ägarna. Den produktionsansvariga organisationen hyr upp de utrymmen som behövs för verksamheten.
Enligt den här modellen kan exempelvis sjukvårdsdistriktets egendom kvarstå i en ”fastighetssamkommun” eller fastighetsaktiebolag med kommunerna som ägare.
ULLA-MAJ WIDEROOS säger att fastighetsfrågan avgörs av den samkommun som är den producerande nivån.
– De kan bli kvar i kommunernas ägo och den producerande nivån hyr upp utrymmen. Eller så kan man bilda fastighetsbolag som har hand om fastigheterna och hyr ut.
Alternativt kan den producerande nivån köpa upp fastigheterna – men det här ser Wideroos som osannolikt.
Varför inte ha ett samarbete med Umeå sjukhus?
GÖRAN HONGA säger att Vasa sjukvårdsdistrikt samarbetar sedan många år tillbaka med Umeå universitetssjukhus gällande stödfunktioner.
– Patientströmmarna har varit små, men de ökar sannolikt i framtiden som en följd av att patienten har möjlighet att välja vårdande enhet.
Också ULLA-MAJ WIDEROOS ser det som möjligt att fortsätta och utvidga samarbetet med Umeå. Vårdområdet och den producerande nivån fattar beslutet.
HUR BLIR DET MED SPRÅKET?
Hanna Söderström är en ensamstående mamma till tre barn. Med hjärtproblem inom familjen känner hon sig inte trygg med att en sjuk människa skall forslas som boskap hit och dit. Söderström har dessutom tvingats köa i tio minuter för svensk betjäning hos alarmcentralen då hon hade akut behov av ambulans. Därför har hon en direkt fråga till Ulla-Maj Wideroos om hjärtkirurgin: Hur kan ni garantera en säker vård för svenskspråkiga och anhöriga om hjärtkirurgin flyttas till storstäderna? Och vem betalar resan för anhöriga om det händer något? ULLA-MAJ WIDEROOS säger att den parlamentariska arbetsgruppen inte har tagit ställning till vilka funktioner som skall finnas var. – Det nya vårdområdet och det producerande området fattar de besluten. Vad gäller alarmcentralens svenskspråkiga service så kommer det att startas en utbildning i Vasa för att trygga tillgången på tvåspråkig personal. Pengar finns i nästa års statsbudget. GÖRAN HONGAGöran Honga låter förstå att den svenskspråkiga servicen generellt sett ett är problem i hela landet. – Universitetssjukhusen i Helsingfors, Åbo, Tammerfors och Umeå har dock bra svenskspråkig service. Gällande vården av livsviktiga organ är tillgängligheten och kvaliteten ytterst viktig. Akuta infarkter opereras sällan utan de första åtgärderna görs på hjärtstation där man utför en angiografi, det vill säga tar röntgenbilder medkontrastmedel för att hitta felet och sedan utför man en ballongutvidgning och eventuellt stentning. Mildare hjärtbesvär behandlas också enbart med mediciner. Hjärtkirurgiska operationer behövs det oaktat för en del och de måste enligt Honga ordnas på ett adekvat sätt. – Långa kötider till alarmcentralen är inte acceptabla och bör åtgärdas. Honga säger att alarmcentralerna är bättre på att svara på frågan om responstid.
PROBLEMEN: KAN DE LÖSAS?
Märta-Lisa Westman, tidigare aktiv SFP-politiker i Jakobstad, anser att vårdreformen är problematisk ur patientsynpunkt, åtminstone så länge som datorer och personal vid de olika sjukhusen inte är kommunikativa. Hon låter förstå att samarbetet och informationsgången inte fungerar; information om patienten, remisser, svar på blodprov, röntgenbilder, planering av vården... – Ingen har helhetsansvaret. Patienten måste vara verkligt alert och ofta fungera som mellanhand mellan de olika vårdinrättningarna, skriver hon i ett mejl till redaktionen. Westman säger att samhället åker på extra kostnader då prov och röntgenbilder skall tas på nytt och fel rättas till. – Medicinskt kunnande finns och det borde utnyttjas effektivt. Jag har blivit mer än väl omhändertagen då jag besökt onkologen och fått cytostatika i Vasa. Och kirurgen i Åbo var beundransvärt skicklig. Därför har hon en rak fråga: Hur har man tänkt lösa de praktiska problemen? Kan reformen genomföras innan sjukhusen fått kommunikativa datasystem? ULLA-MAJ WIDEROOS säger att ett av reformens syften är att försöka lösa just det problem som frågeställaren skriver om. – Det fungerar inte i dag. Om viljan skulle finnas så skulle det kunna gå att ordna också inom nuvarande organisationer. Men det är alltså meningen att reformen skall leda till kommunikativa system, säger hon. GÖRAN HONGA säger att reformen definitivt för att lösa ICT-problemen. Enligt förslaget kommer det nya vårdområdet att få ansvar för stödfunktionerna, det vill säga också datasystemen. – Det mest troliga är att de centrala systemen är enhetliga på vårdområdet dets servrar och alla patient-/kunduppgifter lagras där och att de blir tillgängliga för alla.