När man googlar ordet ”sote” får man ungefär 451 000 träffar. Efter de sex mest lästa träffarna dyker fyra bilder upp. De avbildar en turkisk sopprätt med väldigt många ingredienser. Den tillreds genom att man tar dessa ingredienser och kör dem genom en hushållskvarn. Sedan låter man härligheten puttra i upp till en timme. Vasa sjukvårdsdistrikts direktör Göran Honga ler när han hör om sopprätten. Den låter bekant. – Alldeles. Det här ärockså en soppa. Sote-soppan. Skillnaden mellan rätterna är att vårdreformssoppan har puttrat på låg värme i snart exakt tio år. Och nu har någon vridit plattan på fullt. Smaka på det här: Om mindre än 15 månader ska alla kommuner i Vasa sjukvårdsdistrikt ha bildat en ny samkommun och ha ett godkänt grundavtal. Den ska också ha meddelat det nya storområdet vilken förmåga och kapacitet samkommunen har att producera vård. – Dessutom ska samkommunen förklara för det nya storområdet hur den har tänkt ordna vården 30 miljoner euro billigare än i dag. För vi är åtminstone så mycket för dyra. Det är mer bråttom än jag tror att folk förstår, säger Honga. Det är möjligt att ingen i Österbotten vet mer om den kommande vårdreformen än Göran Honga. Han har suttit med i ett antal av ministeriets vårdreformsgrupper. Han har också nyligen blivit invald i en liten grupp som ska leda genomförandet och uppföljningen av den så kallade sote-lagen. Men han är djupt bekymrad, och det är tidtabellen som stör honom mest. De nya vårdområdena ska vara grundade, startade och i full aktion i januari 2017. Det låter enkelt. Det är det inte. – Tidtabellen är alldeles åt skogen för kort. Innan dess ska vi ha upplöst alla de gamla samkommunerna och omfördelat personalen och fått ett fungerande system som faktiskt kan vara till hjälp för någon. Vi är raskt inne på 2020-talet innan det nya vårdsystemet fungerar som man tänkt. Man kommer säkert att skriva om lagförslagen så att de lyder grundlagen. Men om man hinner det inom den här tidtabellen vet jag inte, säger Honga. De nuvarande vårdområdena ska bli fem stycken. När man ser på siffrorna inser man allvaret. Hela västkusten som ska bli ett område består i dag av 62 kommuner med en sammanlagd vårdbudget på tre miljarder euro och 35 000 anställda. Maskineriet är enormt och Vasa-distriktet bara en liten del av det. – Den dagen det nya storområdets fullmäktige meddelar oss att vi får klara oss med 30 eller 40 miljoner euro mindre än tidigare, och vi inte har gjort några strukturella förändringar, så kommer anställda att ryka. Om vi inte gör förändringar och tar bort överlappande funktioner så leker vi med yrkeslivet för 500–1 000 anställda och vikarier. Det handlar inte bara om överlappningar. Hela vårdsystemet lider av växtvärk. – Allt blir dyrare. Fastighetskostnader, löner, mediciner. Men patienten som ligger i sin säng kan inte ligga snabbare. Två dygn är två dygn. Och kostnaden för vårdperioden blir bara dyrare. Så varför så bråttom? Förenklat handlar det om att kommun- och servicestrukturreformen (KSSR) inte gav önskat utslag. Den skulle få bukt med det man kallar hållbarhetsgapet (att staten använder mer pengar än den får in via skatter och tvingas ta lån). – I och med att KSSR inte blev som tänkt så är det politiska trycket nu stort på att få igenom en reform som lappar hållbarhetsgapet. Därför kommer vårdreformen att drivas igenom i någon form. Vad tycker du själv om reformen? – Den är för stel och för statligt styrd. Själv skulle jag föredra en modell betydligt närmare den svenska landstingsmodellen som har mer valfrihet. Där är konkurrensen likvärdig mellan privata och offentliga aktörer. Den här nu föreslagna vårdreformen är enormt byråkratisk. – Men det allra största problemet är att hela vårt offentliga sjukvårdssystem står stilla i väntan på vård-reformen. Vi har hundra saker vi borde göra men inte kan i väntan på reformen. Det kostar.