Det här är en argumenterande text. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna. Den 17 september var det dags igen när polisen Ann-Cathrine Engström-Käld intervjuades om nät­grooming i VBL. Det ska sägas genast att jag börjar bli lite allergisk mot den här artikelgenren. Det är förståeligt att en ­polis som jobbar med den här typen av brott får en cynisk världsbild, men kanske det skulle vara hälsosamt att ibland ta ett steg ­bakåt för att se att den överlägsna majoriteten av människorna­ på jorden inte har elaka intentioner och att ­nätet är som livet självt – ibland farligt men oftast tryggt och snällt. I artikeln varnas unga för att lägga ut oskyldiga bilder på Facebook eller Instagram eftersom de kan hamna på en porrsajt. Det är ungefär som att säga att man inte ska gå över ­gatan för att man kan bli överkörd av en bil. Eller att man ska undvika att simma för att man i så fall kan drunkna. Dagens kultur är väldigt ­visuell och bildbetonad. Det finns biljoner bilder ute på nätet, och att just dina oskyldiga bilder skulle­ hamna på en porrsajt är kanske inte så där jättesannolikt. (Nu ­talar vi alltså om påklädda bilder, att lägga ut nakenbilder är förstås mindre smart.) Och att säga att unga som lever mitt i den här kulturen ska avstå ifrån att uttrycka sig visuellt är helt befängt. I artikeln säger Engström-Käld också en betydligt värre sak. Hon säger att föräldrar varje dag borde gå igenom sina barns mobiltelefoner för att se var de rör sig på nätet. När jag läste det föll hakan ner ett par centimeter. Det skulle­ aldrig falla mig in att gå igenom mina barns telefoner, lika lite som det skulle falla mig in att läsa deras dagböcker. Vill jag veta vad de gör på nätet frågar jag dem. Barn har precis som vuxna rätt till en privat sfär. Om man börjar spionera på sina egna barn på det sätt som polisen föreslår så får det garanterat en direkt påföljd, och det är inte att någon pedofil åker fast. Nej, följden blir att det barn vars telefon blir övervakad inte längre kommer att lita på sina föräldrar. Misstro föder misstro. Om man med vett och vilja försämrar relationen till sitt barn på det sätt som polisen föreslår, så får det ironiskt nog dessutom som följd att barnet löper större risk att råka ut för nätgrooming. Alla artiklar jag läst om ämnet har nämligen slagit fast att de barn som ligger i riskzonen är de som har dåliga kontakter till sina föräldrar och andra vuxna. De ­längtar därför efter någon som ser dem, och blir ett lättare offer för smicker och inställsamhet.