Det här är en argumenterande text. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna. Av dagens debatt förleds man lätt att tro att välfärdssamhället är färdigbyggt. Vi översköljs av en uppfattning om att pengarna har tagit slut och att utmaningen nu består i hur välfärden bäst kan avvecklas.Det här är en falsk bild. Vi har problem med jämställdheten mellan könen och mellan medborgare med olika förutsättningar. Vi har kriminalitet, folkhälsoproblem, en svag ekonomisk tillväxt, ett hålllbarhetsunderskott och en svart ekonomi som ger skattesvinn. Lyckas vi lösa några av våra samhällsproblem kommer vi att ha råd att både bevara och bygga ut välfärden. Samhället är ett ofullbordat bygge. De döva har länge varit en eftersatt och diskriminerad befolkningsgrupp i vårt land. Det här gäller framför allt de individer som för sina dagliga göromål är beroende av det finlandssvenska teckenspråket. Nu syns ljus i tunneln. En arbetsgrupp har kommit med ett färskt betänkande om en lag som, om den blir godkänd, ska garantera att de teckenspråkiga garanteras utbildning och myndighetsservice på eget språk. Den nya lagen är tänkt att skilja på det finska och det finlandssvenska teckenspråket. Lagförslaget dyker upp i grevens tid med tanke på att det finlandssvenska teckenspråket redan befinner sig på UNESCOS lista över hotade språk. Det finlandssvenska teckenspråket är hotat som en följd av att det inte längre existerar någon naturlig fokusmiljö samtidigt som inget universitet har ansvar för forskning eller samordning. Den enda svenska dövskolan i Borgå lades ner år 1993 och samma år utexamineras de sista tolkarna. I dag finns det inte över huvud taget någon utbildning för finlandssvenska teckenspråkstolkar. En del drabbade familjer har varit tvungna att flytta till Sverige, andra har övergått till det finska teckenspråket. Myndighetsinformation finns i dag sällan på annat än finskt teckenspråk. Inte ens Yle har några program där finlandssvenskt teckenspråk skulle användas. Till exempel används det finska teckenspråk också i Yles nyheter trots att programmet i sig marknadsförs under svenskt namn. En redovisning för alla dessa brister och behov ingår i det färska betänkandet om en ny teckenspråkslag. I Finland finns cirka 300 personer som använder sig av det finlandssvenska teckenspråket. Hälften av dem är själva döva. Ett välformulerat lagförslag är ett steg på vägen till ett bättre välfärdssamhälle än det vi har i dag. Den som är döv har exakt samma, grundläggande rättigheter som befolkningsmajoriteten med hörseln i behåll.Förhoppningsvis skapar den nya lagen en drägligare tillvaro för döva samtidigt som den också kan bidra till att vi igen får i gång en utbildning av tolkar. Det kan ju inte vara meningen att finländare måste gå i landsflykt för att deras specialbehov inte uppmärksammas i det egna hemlandet. Precis på samma sätt ska ingen finländare tvingas fly sitt land för att hon blir diskriminerad som en följd av sitt kön, sin sexuella läggning eller sitt etniska ursprung. Samhället utvecklas genom en attitydförändring som i sin tur röjer mark för lagändringar. Den nya teckenspråkslagen väntas inte medföra några större kostnader för samhället. Tvärtom kan den bidra till nationalekonomin i och med att utbildade, yrkeskompetenta döva inte i samma utsträckning som hittills måste flytta bort från landet. På samma sätt förhåller det sig med en rad andra samhällsförbättrande åtgärder. Principen om jämställdhet mellan individer ska uppfattas som en tillgång.