”Kan det vara en fråga om en ubåt av Whiskeyklass, precis som ­senast, på 1980-talet”, säger Stubb. ”Härregud!” (Stavat just så.) ”Då handlar det ju också om ett brott mot alkohollagstiftningen”, säger Haglund. Statsministern och försvarsministern hittas i gårdagens Aamulehti. De är avporträtterade av Tammerforstidningens karikatyrtecknare. Stubb håller i en tidning som avhandlar det svenska försvarets jakt på ”främmande undervattensverksamhet” i Stockholms skärgård. Det är grannlandets försvarsmakt som velat h­ålla sig till den mer luddiga formuleringen. De svenska medierna, som hårdbevakar fjärdarna nära Stockholm, talar med mer eller ­mindre flåsigt tonfall om ubåtsjakt. De mediala vågorna går höga. Reportrar spanar på militären från helikoptrar, medan militären klagar över brist på helikoptrar lämpade för ubåtsspaning. Humorns och satirens vågor går också höga, inte bara i Aamu­lehti. Men sanningen är, åtminstone då detta skrivs, tills vidare dold i djupet. Mot bakgrund av det upptrappade propagandakrig Ukraina­krisen lett till är det svårare att bedöma vad som är sanning respektive lögn än det hade varit för bara ett år sedan. Den ryska ­regimens förslag, att det skulle handla om en nederländsk ubåt, hör till det som utan tvekan kan uppföras på propagandakontot. En sådan har nyligen helt öppet deltagit i en övning i svenska farvatten. Enligt den finska marinen ligger detta nederländska flytetyg nu i hamn i Tallinn. Intressantare ryska synpunkter kommer från en analytiker­ Aamulehti talat med. Han heter Pavel Felgenhauer och är en oberoende försvarsexpert, verksam i Moskva. Han skriver för oppositions­tidningen Novaja Gazeta och är, för ryska förhållanden,­ osedvanligt öppenhjärtlig i sin kritik av Putin och den ryska ­armén. Han producerar analyser också för USA:s beslutsfattares behov. Han säger sig vara övertygad om att svenskarna inte hittar någon­ting, tvivlar på att det över huvud taget existerar någon ubåt. Om det, som en teori gör gällande, är en ubåt i sjönöd skulle svenskarna lätt ha hittat den. Den ryska enklaven Kaliningrads betydelse har enligt Felgen­hauer ökat. Men å andra sidan är den ryska Östersjöflottan fort­farande anspråkslös och kommer enligt hans bedömning att förbli så. Och idealiskt ubåtsfarvatten är grunda Östersjön inte. Det enda Felgenhauer säger sig vara säker på är att kalla kriget är tillbaka och att det gör bilden svårtydd. Hotbilderna växer sig ­stora och de politiker som vill ha ökad satsning på militären får draghjälp av det. Oberoende av vilka hotbilder man väljer att tro på kvarstår ett faktum: Finland och Sverige – två små, västligt orienterade men fortsättningsvis neutrala grannar – har allt att vinna på ett samarbete som gör att information om eventuella militära hot snabbt når den andra parten. Samarbetet gällande luftrummet har i­ntensifierats, detsamma bör ske gällande vattenområdena. För trots att ubåtsjakten aktiverar skämtarna är det hela i grunden inte alls lustigt. Det är svårt att föreställa sig att det svenska försvaret skulle dra i gång en sådan här omfattande (= dyr) operation om ledningen inte såg tungt vägande orsaker att göra det. För att förhindra fortsatta orkanvågor av spekulationer skulle man hoppas att sanningen – hur den än ser ut – småningom tvingas upp till ytan.