Lokalt
25.10.2014
Lyceet där vi en gång gått
WEBB-TV. Det är ett av stadens äldsta hus. Den har sett tusentals finlandssvenska ungdomar komma och gå. I år fyller byggnaden 150 år.
Det första som möter den som stiger in genom de bastanta dörrarna till den lilla men pampiga entréhallen i Vasa övningsskolas gymnasium är en ryttarstaty föreställande Mannerheim.
– Vet ni vem som skulpterat den, frågar den tidigare eleven i skolan, Bengt Strandin två av dagens elever som råkar sitta intill statyn.
– Det är Tove Janssons pappa, Viktor Jansson. Vi brukade ibland lite respektlöst skoja med Mannerheim genom att klä honom i halsduk och pälsmössa, berättar Strandin och myser vid minnet av den skola han själv kom till som 11-åring 1958.
Det är många som har såväl soliga som mindre glada minnen av att trava upp och ned för de tungtrampade och av miljoner fotsteg slätpolerade trapporna.
I Runebergssalen övar skolans musiklinje på sitt slutarbete, en musikal. Handledare är dramainstruktören Malin Olkkola som utexaminerades från skolan 2009. För henne är just trapphuset ett minne fullt av ett slags hatkärlek.
– Trapporna är skoningslöst tunga att springa i. Man var alltid totalt andfådd då man hade ärende upp till lärarrummet, säger Olkkola som ändå minns skoltiden med värme.
– Här var alltid så bra stämning.
Att våga sig till lärarrummet har inte alltid varit en själklarhet, det kan Harry Mitts berätta.
– När jag började här 1962, som 15-åring, gick man inte dit.
– Men redan 1974 då jag kom tillbaka hit som lärare kom eleverna och knackade på.
Harry Mitts har jobbat vid övningsskolans gymnasium under hela dess 40-åriga existens och har många minnen av händelser i huset.
– En speciell förändring var när vi fick vår första dator 1978, en Apple 2. Den fanns i biblioteket och de ivrigaste eleverna stängde in sig där över veckoslutet för att jobba med den. Huset var larmat så de kunde inte lämna lokalen utan hade med sig matsäck, säger Mitts.
Även Strandin fick som vuxen tillfälle att arbeta för sin gamla skola.
– Som biträdande stadsdirektör lobbade jag för att övningsskolan skulle få sin IB-linje. Den började sin verksamhet 1992 och är internationellt sätt speciell eftersom den tar in såväl svensk- som finskspråkiga elever, säger Strandin.
Skolbyggnaden på Lyceigatan, intill Trefaldighetskyrkan, är ett av de hus länsarkitekten C.A. Setterberg ritade för den nya staden efter eldsvådan i augusti 1852 då praktiskt taget hela Vasa brann ner.
Byggnaden är i empirestil och byggdes som stadens rådhus. Den hade ursprungligen två våningar med en korsgavel i tre våningar. Huset stod färdigt 1864.
Efter branden flyttades den skola som varit verksam i Vasa sedan 1684 i exil till Jakobstad. Fyra år senare kom skolan tillbaka och inhystes i en tillfälligt uppförd byggnad i den nerbrunna staden, i dagens Gamla Vasa. Från den tiden hänför sig det smeknamn som följde med till den nya staden och som ännu används om lyceibyggnaden: råttstallet.
1862 flyttades skolan till det nya Vasa, som då hette Nikolaistad. Redan följande sommar brann även det nya lyceihuset upp. Skolan inhystes då i delar av rådhuset. I maj 1872 köpte staten rådhuset och lyceet fick sin nuvarande boplats.
Men byggnaden var för liten. Efter långa diskussioner om tillbyggnader beslöts att huset skulle få en extra våning. Denna tredje våning togs i bruk hösten 1892.
Under inbördeskriget användes huset som skyddskårens logement. En stor renovering genomfördes 1939 och under vinter- och fortsättningskriget fungerade huset periodvis som logement för militären samt som militärsjukhus.
En ny renovering genomfördes 1965, året efter att tillbyggnaden som vetter mot Hovrättsesplanaden blivit klar. Den senaste renoveringen gjordes 1998–1999.