NyhetsbildZoom
Vargrättegången i Mellerstaösterbottens tingsrätt fortsätter i dag. Foto: Jonas Brunnström

"De var ute för att jaga varg"

Kenneth Myntti -
I RÄTTEN. Åklagaren i vargjaktsrättegången försöker leda i bevis att de åtalade jägarna uttryckligen var ute för att jaga varg. UPPDATERAD.

Fokuseringen på varghybrider har fått åklagaren skärpa sin taktik. Tonvikten vilar nu på polisförhören där de åtalade rätt konsekvent har talat om vargar.

Genom att peka på ett uppsåt kan åklagaren få de åtalade fällda för grovt jaktbrott också i det fall tingsrätten skulle stanna för att myndigheternas artbestämning av varg har haft brister.

Åklagaren lyfter också fram att jägarna har använt kodbegreppet "rävjakt" för att för utomstående dölja att det handlade om en ljusskygg, olaglig vargjakt. Åklagarens vittne, viltinspektör Markus Aho, gav stöd genom att skildra hur jägarna hade täckt över blodspår med snö.

De åtalade säger å sin sida att begreppet varghybrider inte sitter i landsbygdsbons mun.

- Men en sak är säker. Då jag gick i skola på 1990-talet var djuren inte så närgångna som de är i dag. De stryker kring knutarna, sa en av de åtalade.

Tisdagens expertvittne, specialforskare Ilpo Kojola på Vilt och fiskeriforskningsinstitutet, hördes per telefon. Kojola bekräftade uppgifterna om att 20-tal varghunddjur antas ha rört sig i Perhotrakten åren 1993-94.

Ett av de skjutna djuren konstaterades vara en riktig varg medan tre andra visade sig vara varghybrider.
Vad som hände med resten av flocken är okänt. Ilpo Kojola åkte skidor i Perhotrakten i slutet av 1990-talet utan att se några spår av djuren.
Därför drar han slutsatsen att djuren har dött.

- Hybrider har svårt att klara den finländska vintern, sa Kojola.
Ilpo Kojola har haft namn om sig som den ledande vargforskaren i Finland. Det är ingen titel han själv vill vidkännas.

I själva verket har han en bakgrund och en doktorsexamen inom renforskning. Han kom in på vargforskningen via en syssla som sekreterare i en arbetsgrupp för storviltsforskning år 1996.

Ilpo Kojola kommer inte längre ihåg att han år 1994 skulle ha gett order om att varghybriderna i Perho skulle fångas med fällor.

Försvarssidan presenterade bevis för att Ilpo Kojola tidigare har sagt att dna-analyser måste kombineras med en morfologisk granskning vid artbestämning av varg.

I dag är Kojola inte längre av den åsikten. Orsaken är att dna-tekniken har utvecklats och att forskarna med denna utvecklade teknik har kunnat konstatera att varghybridernas antal är mycket begränsat.

I princip handlar det om cirka en handfull påträffade fall under de senaste 20 åren.

Kojola kunde dock inte på rättens fråga specificera på vilket sätt dna-tekniken skulle ha utvecklats.

- Jag är ingen genetiker, sa han.
Kojola kunde heller inte säga var gränsen går mellan en ren varg och en varghundhybrid. Enligt hans vittnesmål kan man med dna-teknik identifiera första och andra generationens hybrider.
- Efter det blir utmaningarna svårare.

Två av de åtalade, en Vindalabo och en Perhobo, argumenterade i tisdags för att de inte hade någon roll i jakten. Båda påstod att de hade tagit sig ut till jaktplatsen av nyfikenhet efter att de hade nåtts av rykten vad som var på gång.

Av åklagarens genomgång av förundersökningsmaterialet framgick att en del av de åtalade utan framgång hade försökt utverka lagligt tillstånd för vargjakt i Perho i över tio års tid. Det anses vara en orsak till att byborna till slut tog lagen i egna händer.

I förundersökningen finns också teorier om att Perhos vargar är resultatet av en utplantering från östra riksgränsen eller från djurparker. Det här fick åklagaren att fnysa:
- Den som hävdar att djurparkerna inte har äkta vargar ska nog begära pengarna tillbaka.

Våra huvudnyheter

Mest läst senaste veckan