Jukka Bisi, i dag ekonomichef på Forsstyrelsen, har lång erfarenhet som viltvårdschef. Han har även doktorerat på vargkonflikten. Bisi lät under onsdagens vittnesmål förstå att gårdagens vargforskare var tvungna att ta till morfologin för att kunna artbestämma en varg. Enligt Bisi kommer man en bit på vägen genom att granska en kropps anatomi och färg på klor, men hela sanningen ger morfologin inte. Följaktligen vågade han i onsdags inte utan dna-resultat fastslå ursprunget till de skinn som visas upp i rättssalen under rättegången. Jouni Asp, chef för Uleåborgs universitets biologiska institution, lät förstå att den moderna, finländska vargen avviker en aning från den varg vi hade på 1980-talet. Asp sa att morfologin inte har någon betydelse för genetiken. Med andra ord har forskarna inte funnit det nödvändigt att granska djurens anatomi innan prov från vargar har laddats in i varggenbanken. Kutymen bygger på en vetenskaplig övertygelse om att varghybrider inte har de egenskaper som gör att de på lång sikt kan överleva i naturen. Enligt Asp är dagens vargar i både Finland och Sverige en nordisk variant som avviker från den östeuropeiska vargen. Men skillnaderna är inte stora. Enligt Asp kan dna-tekniken användas för artbestämning ner till fjärde generationen. En varghybrid som har parat sig med ren varg i tre generationer har en gensammansättning som till 12,5 procent består av hund. Myndigheterna i Finland har konstaterat att de tre vargar som sköts i Perho i januari 2013 är genetiskt mycket typiska för den finländska vargstammen. Försvaret försöker i processen hävda att myndigheternas dna-jämförelsematerial innehåller prover från vargar med hundgener. Det är orsaken till att försvaret hänvisar till uppgifter som säger att dna-analyser alltid måste kombineras med morfologisk granskning vid artbestämningar. Enligt åklagarsidan har dna-tekniken numera slagit ut morfologin.