En av de polispatruller som kom till YA:s internat på onsdagskvällen – andra kvällen i rad polisen ryckte ut dit – besatt enligt ungdomarna på plats inte nämnvärda kunskaper i svenska. Eller så användes inte de kunskaper som fanns. Också en majoritet av ungdomarna hade det inte så lätt med motpartens språk. Det gällde i båda lägren. Men det som pågick på onsdagskvällen tycks trots allt ha varit ett försök att ”medla” – reda ut saken med verbala medel – efter att en konflikt som börjat med en enda nätkommentar om feghet eskalerat. Polisen agerade som regelverket säger att det ska ageras i sådana här situationer. ”Skingra er, skingra er. Inget mer prat.” Uppdraget är att förhindra våld och olagligheter, sedan snabbt vidare. Skulle det som skett alltså kantänka vara polisens fel? Ingalunda. De dök upp för att konflikten var ett faktum. Men i en bättre värld skulle polisens verktygsback i större utsträckning vara fylld av verbala och psykologiska redskap. Det är inte riktigt läge att säga så samma vecka som poliserna demonstrerat i protest mot alla nedskärningar. Det är en tämligen extraordinär åtgärd från deras sida som verkligen understryker hur allvarligt de ser på läget. Hur en yrkesmänniska sköter sitt arbete handlar aldrig enbart om personens vilja och förmåga utan också alltid om under vilka omständigheter arbetstagaren måste jobba. Läroanstatens ansvar då? När YA/Söfuk byggde sitt campus i Gamla Vasa tänkte man möjligen inte på att läget inte är det bästa för ett internat. Området är mer eller mindre mitt i skogen, långt från övrig stadsbebyggelse men ändå väldigt nära för stadsgäng som tycker sig få ärende dit. YA signalerar genom att stänga internatet för en tid tydligt att man tar det inträffade på största ansvar. Många applåderar det, men det finns garanterat också sådana som tycker att det är att överdramatisera. Några av de inblandade tycker möjligen att det är häftigt att ha lyckats stänga ett helt internat. Att det inte finns personal på plats på internatet dygnet runt (VBL 21.11.) väcker viss förvåning. Det är ungefär detsamma som föräldrafritt, ett läge mången förälder tvekar inför att utfärda alltför ofta. Den här dramatiken är en bjärt illustration av flera saker, nämligen: – Vådan av att i dagens nätdrivna sociala sammanhang visa prov på hederligt civilcourage, meddela att det är åt helsike att sparka en liggande. Antagligen var det snarare antydningen om feghet än fördömandet av själva handlingen som tände gnistan. ”Den jäkeln skriver att vi i vårt gäng är fega”. Därmed var fokus flyttat från själva slagsmålet till egenskaperna hos en del av dem som var närvarande på skolgården i Korsnäståget förra veckans fredag. Och som där, mer eller mindre berusade, såg en tuff uppvisning av ”en av de våra.” Det värsta som kan hända är att tröskeln för att säga ifrån inom ungdomsgängen höjs till följd av det här. På nätet, men framför allt IRL (in real life). – Vikten av att regionens skolor i sin språkundervisning börjar med att lära ut kommunikation, modet att öppna munnen fast objektsformen blir fel. –  Vikten av att myndigheterna i tvåspråkiga områden verkligen talar två språk. En tankelek, löskopplad från verkligheten: Tänk om inte bara polisen utan också ett par tolkar och en ungdomspsykolog kommit till YA på onsdagskvällen? Ungdomarna tycks ha haft sina förhandlare utsedda ...