I elfte timmen enades Kaskö, Kristinestad och Närpes om att de måste hitta en gemensam linje. Detta angående kommun­strukturen och med anledning av Jan-Erik Enestams och ­Ossi ­Repos rapport om densamma. De tre stadsdirektörerna ska nu ­göra upp en ”vision” (VBL 23.1). Enestamrapporten var en besvikelse för Sydösterbottens del. En sydösterbottnisk kommun avfärdas kort med att den inte blir ekonomiskt och demografiskt hållbar. I stället föreslås regionen uppgå i det så kallade Nya Vasa. En del röster höjdes för att Sydösterbotten borde göra en egen utredning. Men opinionen är långtifrån enig. När stadsstyrelserna­ och presidierna möttes förra veckan och gav stadsdirektörerna­ ­deras uppdrag, föreslogs även en regelrätt utredning. Men det fanns inte tillräckligt stöd. En orsak är sannolikt att det saknas brett stöd för en sydösterbottnisk kommun, av olika anledningar. Det kan vara politiska, ­regionala och språkliga motsättningar, eller bara uppfattningen att inget skulle bli bättre av att tre städer blir en. Det sistnämnda ­kunde en utredning ha gett svar på. Mest bekymmersamt i situationen är att Sydösterbotten verkar sakna alternativ. Om dörren är stängd till en trestadsmodell återstår två möjligheter såvida landskapet ska hållas ihop: själv­ständighet eller Vasa. I juni ska det bestämmas. Och de siffror som lyfts fram i Enestamrapporten talar inte för självständighet. Särskilt inte för Kristinestads och Kaskös del vad avser befolkningsstruktur och ekonomi. Ett självständigt Kaskö skulle 2029 teoretiskt behöva ha en skatte­sats om 37,20 procent, Kristinestad 32,70 procent. Närpes skulle ligga på 24,40 procent – beaktansvärt nog lägre än ett Nya Vasa med tio kommuner. Konstellationen ”Tre städer” skulle ha 28,54 procent. Siffrorna är hypotetiska och förutsätter att inget görs. Och den ännu oklara vårdreformen kan förändra kalkylerna. Men hur man än vänder på alternativ och prognoser är en sak klar: kommunerna­ står inför tuffa tag, och servicen kommer att lida. Frågan som nu ska besvaras är var besluten ska fattas den dagen: i den nuvarande egna kommunen, inom regionen eller i Vasa. Med uppgivenhet som förtecken tycks det alltmer utbredda svaret i Sydösterbotten vara Vasa. Alternativlöshet är aldrig ett bra underlag för beslut. Därför är det synd att trestadsmodellen, eller för den delen alternativet självständighet, inte utreds på allvar. Sydösterbotten har många styrkor och tillgångar. De tre städernas­ beslutsfattare har all orsak att fundera både två och tre gånger på var makten över den egna regionen ska finnas i fram­tiden. Tillvaratas Sydösterbottens intressen verkligen bäst som en periferi i ett Nya Vasa med 130 000 invånare? Den närdemokrati med närfullmäktige som omnämns i rapporten blir helt beroende av en budget som fastslås i storkommunens fullmäktige. Där skulle Sydösterbotten ha en svag röst jämfört med maktcentrat Vasa-Korsholm. Det är lätt att ge bort makt, betydligt svårare att få den tillbaka. Att Kaskö, Kristinestad och Närpes nu formulerar en egen ­vilja uttalad med en mun är viktigare än någonsin. Det här är den ­största fråga regionen stått inför.