Värre än befarat. Det är ett uttryck som aldrig bådar gott, och speciellt inte när det handlar om en verksamhet som innebär stora miljörisker. Uttrycket användes på onsdagen av näringsminister Jan Vapaavuori (Saml) när han skulle beskriva situationen i gruvbolaget Talvivaara. Talvivaara är en sorglig historia. Gruvbolaget Talvivaara Sotkamo är i konkurs, en ny miljökatastrof hotar samtidigt som tusentals småsparare hoppas på en lösning som ska ge den börsnoterade Talvivaara-aktien ett värde igen. Konkursboets förvaltare advokat Jari Salminen fortsätter att försöka sälja gruvan. Det talas om potentiella köpare, men hittills verkar köparna mest ha sett sig omkring och "sparkat i bassängkanterna." Varje gång det sker verkar det uppstå nya hål och sprickor som innebär mera utgifter för staten och skattebetalarna. Oberoende av om gruvan säljs eller avvecklas måste miljöproblemen hanteras och åtgärdas. Ett villkor för att någon ska våga sig på att köpa gruvan är att gruvområdet är säkrat och inte orsakar överraskningar i form av nya dyra miljöproblem. Miljörisken måste elimineras, så gott det nu går. I praktiken måste de processer som hanterar all den mängd avloppsvatten som gruvan och gruvområdet producerar fås under kontroll. Snö som smälter och nederbörd kan förstås inte kontrolleras, men det bör finnas tillräckliga marginaler för att hantera alla eventualiteter. Just nu räcker inte kapaciteten till för att rena och lagra vatten. De anläggningar som krävs kostar, mycket. Bassängkanterna kommer oroväckande nära, risken för en ny läcka som förorsakar natursköna Sotkamo nya stora miljöskador ökar för varje dag. Ett tillägganslag på 97 miljoner euro beviljades av staten på tisdagen. Det är pengar som reserverats för miljöproblemen och för att säkerställa att all den utrustning som krävs för att hantera problemen finns till hands. Som bäst uppgår Talvivaaras löpande månatliga kostnader till 10 miljoner euro. Staten har sedan tidigare öronmärkt 100 miljoner euro för Talvivaara. Med pengarna kan Talvivaara hålla upp beredskapen och reagera på problem. Pengarna kan också komma att användas till att dra ett 20 kilometer långt avloppsrör för att leda renat vatten till sjön Nuasjärvi nordväst om Vuokatti. Under tiden ska en lösning på hur gruvverksamheten ska kunna fortsätta presenteras, eller rättare sagt sökas. Staten har grundat ett skilt bolag, Terraframe, för att hantera Talvivaara. Det har enligt Jan Vapaavuori gjorts en bedömning som påvisar att en kontrollerad nedmontering av gruvverksamheten kostar minst 200 miljoner euro. Han tvivlar dock på att det räcker. Att hålla gruvan "flytande" kostar minst lika mycket. Att köra igång gruvan kostar tiotals miljoner euro. Sannolikheten är nu att köparen tar på sig kostnaderna och ansvaret för att inleda gruvdrift igen medan staten står för de kostnader som berör miljöbelastningen, åtminstone till en början. Efter att miljöriskerna är under kontroll kan gruvbolaget fokusera på gruvdriften och på att få intäkter. Det är föga överraskande om Talvivaara säljs för en euro. Gruvan har orsakat kostnader på närmare en miljard euro. Hur det går med de strandsatta aktieägarna vet ingen. I värsta fall blir de kvar där utan plats i det nya gruvbolaget.