Om allt går som tänkt får finländarna i kväll veta vilka partier­ som ingår i regeringen de närmaste fyra åren. I väntan på det kommer­ här ett udda ledarämne med absolut ingen anknytning till regerings­spekulationerna. Men nog till politik, eftersom allt är politik. Det här ärendet kommer att ligga på nästa miljöministers bord. Och nästa och nästa ... De nordiska miljöministrarna (kvinnlig dominans i det lägret) lanserade nämligen en handlingsplan för textil förra veckan, vid ett möte i Köpenhamn. Utgångspunkt: Mode- och textilbranschen är en av de mest förorenande branscherna i världen. Den nordiska grenen av ­branschen bör enligt miljöministrarna gå i bräschen för ett trendbrott, bli känd som världens mest hållbara. Målet med handlingsplanen, som sträcker sig fram till 2017, är att mode och textil före 2050 ska ingå i en cirkulär ekonomi. Produkternas livslängd måste förlängas och textilfibrerna ingå i ett slutet kretslopp, användas om och om igen. Framtida nordiska kläddesigners skulle tilldelas en viktig roll i den här förändringsprocessen. Danmarks socialdemokratiska miljö­minister Kirsten Brosbøl drömmer om en gemensam nordisk akademi, där designers från alla nordiska länder kunde få utbildning i hållbart mode och design. I sammanhanget nämner hon förstås också de affärsmöjligheter det skulle öppna. Initiativet till detta har kommit från Brosbøls hemland, som innehar ordförandeposten i Nordiska ministerrådet för när­varande. För att få allmänheten med på kärran serverar miljö­ministrarna några jämförelser: Varje nordisk medborgare köper årligen textilier (mellan 13 och 16 kilo) som orsakar koldioxidutsläpp motsvarande en biltur från nordligaste Norge till Danmark. Mängden vatten som behövs för att producera textilier till en genomsnittlig nordisk konsument varje år är betydligt större än vattenförbrukningen i ett nordiskt hushåll på tre personer. Samtidigt orsakas koldioxidutsläpp motsvarande en biltur på cirka 2 000 kilometer. Den nordiska modebranschen producerar som känt inte särskilt mycket på hemmaplan, bara några tiotals ton. I gengäld ­importerar vi väldiga mängder (nettoimporten var 316 000 ton 2012), främst från Asien. Det är inte särskilt hållbart, speciellt inte om man betänker kvaliteten på det mesta av det som kommer. Överflödsbranschen mode & textil är en del av problematiken­ kring klimatförändringen. Inför riksdagsvalet lät stats­förvaltningen göra en gallup, Klimatbarometern 2015. De drygt 1 000 finländare som intervjuades vill allmänt att regeringen agerar aktivare för att bekämpa klimatförändringen. Över hälften vill ha temat med i nya regeringsprogrammet. Merparten vill att Finland minskar sina utsläpp, oberoende av vad andra länder gör. Man vill också öka användningen av förnybar energi som sol, vind och biobränsle, även om energin blir dyrare. Det finns en förändringsvilja för den nya regeringen att utgå ifrån. Om intresse och mod finns. Men det är alltid lättare att kräva förändring av andra, inklusive­ politikerna, än att förändras själv. Två tredjedelar av dem som deltog i Klimatbarometern 2015 medgav att de inte förändrat sina ­levnadsvanor (trafik, mat, boende) i klimatvänlig riktning i särskilt hög grad. Ett litet steg är att låta billigplagget, Made in Långtbortistan, hänga kvar i affären.